Shadowrun för Mega CD
Jag gillar verkligen hur det blir när icke Japanska spel ska göras om för den japanska marknaden. Spelen blir i stort sätt oigenkännbara efter förvandlingen.
Det här var ju just en trevlig liten upptäckt som jag gjort. Jag hade inte en susning om att det fanns en japansk version utav Shadowrun till Mega CD. Hade det inte varit för en gammal tv-spelstidning som jag läst idag, så hade jag nog aldrig fått vetskapen om den här titeln.
Så jag bestämde mig för att kolla upp Shadowrun för Mega CD lite närmare (utvecklat utav Group SNE och släppt 1995) . Ptja, om jag säger så här. Spelet är helt och hållet omgjort för den japanska marknaden. I stort sätt inget är sig likt ifrån originalet. Mega CD versionen är istället något slags interaktivt RPG spel med ett cyberpunktema.
Och allt ser mer eller mindre ut som en anime-serie. Jag kan inte direkt påstå att ingame filmerna imponerade märkvärt mycket på mig, tycks vara mest drama och en massa snack. Dessutom så är allt på japanska.
Så jag får nog tyvärr lov att säga pass på den här titeln. Jag har dock Shadowrun Returns att njuta utav istället.
Sega fanboy - UK reklam från 1992 till 1993
Snacka om att jag vart glad när mina föräldrar överraskade mig med en Mega Drive 2 när jag var liten. Mitt allra första (egna spel) MD spel var Aladdin.
Det är tur att det finns personer så som dodgykebaab som spart en massa tv-spels historia genom åren. För jag kan inte direkt påstå att världen gjort mycket för att upprätthålla tv-spels historian precis. Imo, så är den minst lika viktig som vilken annan historia som helst.
För hade det inte varit för tv-dataspelen så hade vi inte fått se det ena tekniska framsteget efter den andra. Det är fiction eller påhitt, det är fakta. Faktumet är att vi har tv-dataspelen att tacka för väldigt mycket. Därför så uppskattar jag också att dodgykebaab lyckats banda in över 2 timmar Sega Mega Drive material från det tidiga 90talet.
Check It out!
Comix zone - Fast i en serietidnings värld
Comix zone släpptes dessvärre vid helt fel tidpunkt (spelet släpptes för sent, hade det släppts något år tidigare, så hade dess öde troligen sett bättre ut). Så spelets kommersiella succé uteblev i stort sätt helt och hållet.
Det räcker dessvärre inte bara med att man har en genial spelidé, och att man så gör världens bästa spel utav den idéen. Spelet måste nämligen sälja också, annars blir folk av med jobbet, företaget ifråga går kanske till och med i konkurs.
Och någon eventuell uppföljare blir det inte tal om. Tyvärr så var sådant fallet för arkad action spelet Comix Zone (som släpptes 1995 till Mega Drive, och lite senare. Till diverse olika format, där ibland PC). Själv så behövde jag bara hyra Comix Zone i ett enda dygn, för att sedan köpa spelet själv dagen där på.
Jag vart helt såld på hela konceptet med att man är fast i en serietidnings värld, samt att dunkar på folk i värsta Streets Of Rage andan. Soundtracket är även den riktigt nice, allt signerat Howard Drossin. Trots att Comix Zone fick en hel del kritik för att det påstods vara för kort och svårt.
Så är spelet ändå en utav mina favorit titlar till Mega Drive. Comix Zone går dessutom att köpa både via XBLA, PSN och Virtual Console nu mera. Imo, så finns det ingen som helst anledning att INTE köpa spelet. Om man så bara fick soundtracket för pengarna, så är det värt det!
/Robin E
The Gaming Ground
Wild Woody - Sega CD spelet som gud glömde
Jag gissar på att Sega Of America utvecklarna tog en hel del droger medans de utvecklade Wild Woody?
Att Sega CD vart en jätte flopp (endast Jaguar CD slår Sega CDn på fingrarna vad det gäller epic fail) är inget nytt under solen. Det har vi vetat om sedan mitten utav 90talet. Vad jag däremot hade missat helt (ingen större förlust egentligen) var den helt flippade plattforms titeln Wild woody.
Spelet är rätt igenom skräp, men det var endå rätt underhållande att se Taco-mans recension och video på Wild Woody. Tydligen så var spelet en utav de allra sista Sega CD titlarna som släpptes till formatet, innan Sega fimpade Sega CD för gott.
Snacka om ett tragiskt slut för en tragisk konsol. Ett nackskott hade varit mer humant, typ. Det enda positiva som finns att nämna om Wild Woody, är dess soundtrack och rätt så häftiga 3D animationer. Men utöver det, så finns det inte mycket att hurra för.
Men ni får kolla på videon och göra en egen utvärdering helt enkelt.
/Robin E
The Gaming Ground
The Gaming Historian - Historian om Sonic
Tro det eller ej, så var faktiskt Sonics namn "Mr needlemouse" ifrån början.
Det har varit en lång, lång väg för Sonic och Sega att gå. Alltså den långa och tunga vägen tillbaks till Sonics glans dagar. Att hitta toppformen igen har tagit tid (närmare bestämt, flera år). Efter Sonic 3 så kan man väl lugnt säga (utan att överdriva) att Sonics karriär gick utför.
Det vart väl inte direkt bättre utav att Sega mjölkade Sonic licensen till max genom att kasta in Sonic i alla möjliga slags spel eller placera titeln Sonic på allt och inget. Konsumenterna fick nog utav Sonic tillslut helt enkelt.
Så här i efterhand så kan man väl lugnt säga att Sega kunnat vårda Sonic licensen lite bättre. Nu på senare år har dock Sega och Sonic börjat få tillbaks respekten igen. Men för min (och många andra Sonic fans) del, så är det fortfarande de tre första Sonic spelen till Megadrive som jag minns med störst glädje.
Därför tänkte jag också fokusera på just den perioden. För på 90talet så var Sonic verkligen en rockstjärna, en riktig superstar. Det var Sonics gyllene era så att säga. Så jag lämnar över era öron och ögon till The gaming historians (som i övrigt även gör väldigt bra podcasts!) klockrena historiska sammanfattning utav Sonics karriär.
Enjoy!
/Robin E
The Gaming Ground
Doom för Sega 32X
Själv så tycker jag att Jaguar portningen utav Doom är bäst. Men, men. Alla har väl sin åsikt och tycke om det antar jag.
Jag kunde inte låta bli att småle lite medans jag kollade på classic game rooms recension utav Doom 32X. För jag kommer mer än väl ihåg hur pass nära jag faktiskt var att köpa en 32X (det var/är en uppgradering till Sega Mega Drive).
Och anledningen bakom det eventuella köpet stavades "Doom". För på den tiden satt jag på en sunkig 386 dator, för att jag skulle få Doom att rulla på bra så behövde jag MINST en bättre 486dator. Kruxet var bara det att datordelarna som jag behövde kostade rätt många tusenlappar.
32X tillbehöret kostade dock bara en bit över 1000kr (om jag inte minns helt fel). Men precis i sista stund så ångra jag mig helt, för jag insåg rätt snart att det bara var en dum ide att slänga ut så mycket pengar för att kunna spela ett enda spel.
Så jag bet i det sura äpplet och sparade ihop de pengarna som behövdes till en ny 486 dator istället. Så jag har faktiskt aldrig någonsin ägt eller spelat 32X versionen utav Doom. Det enda som jag hört är att musiken och ljudeffekterna är skit, samt att spelet saknar flera banor.
Därav att jag också trott under alla år att Doom 32 är rent skräp (jag har för mig att AVGN sågade spelet rätt hårt). Men Classic game room hade en helt annan uppfattning om Doom 32. Så kanske bör jag ge spelet en chans ialla fall?
Men i dagsläget så tycker jag fortfarande att Jaguar versionen utav Doom är den bästa konsol portningen.
/Robin E
The Gaming Ground
