Doom 3 (Perfected Doom) - PC recension

Titel: Doom 3
Utvecklare: ID Software
Format: PC
Genre: FPS
Releasedatum: 13 augusti 2004
Svårighetsgrad: Hard
Spenderad tid: +30timmar
Snittbetyg internationellt: 86.69% gameranknings.com


Jag undrar just vad Peta skulle säga om det här spelet ja?

Det kan då inte ha varit enkelt för John Carmack och hans ID Software att leva upp till folks förväntningar på en näst intill perfekt uppföljare till Doom 2. Det var väl också troligen därför man bestämde sig för att inte låta Doom 3 utspela sig efter händelserna i Doom 2 också.

För på så vis kunde ID på ett smart sätt kringgå fansens eventuella klagomål gällande överlappande handlings luckor m.m. En helt ny start och story så att säga. Själv började jag inte spela Doom 3 förens för bara ett par månader sedan (Doom 3 släpptes 2004 i augusti), i och med att det var så långt efter Doom 3s release.

Så hörde jag också talas om en liten modd vid namn ”Perfected doom” (som hotat upp Ids gamla tech 4 grafikmotor en hel del). I korta drag så fixar modden till så att Doom 3 får en mer modern look (vad grafik, ljud beträffar), modden lägger även till en hel del annat (bla mer realistiska vapen).

“Mr. McGee, don't make me angry. You wouldn't like me when I'm angry.”

Man får t.ex. tillgång till hagelgeväret, ett vapen som man annars inte skulle ha fått tillgång till förens I expansion Resurrection of evil. I och med att jag aldrig spelat den omoddade versionen utav Doom 3, så kan jag inte uttala mig om hur det spelet står sig idag.

Därför har jag enbart valt att fokusera mig på perfected doom versionen. Det var lite krångel att få allt att fungera ska nämnas (man måste göra en del ändringar i config filen bland annat), men när allt var up and running.

Då stängde jag in mig i mitt lilla hus, drog för persiennerna, släckte alla mina lampor och satte på mina högtalare. Stämningen och förutsättningarna var så att säga satta redan ifrån start. Jag har under flera års tid hört gnäll från Doom fansens sida att Doom 3 var något utav en besvikelse.

Så jag visste faktiskt inte riktigt vad jag skulle komma att förvänta mig.

It´s all fun and games, to someone gets hurt. Typ.

Men alla mina tvivel försvann i stort sätt i samma stund som jag fick kontroll över min karaktär (en anonym rymdsoldat utav militär rangen korpral). Efter en rätt så inlevelserikt intro, och en minst sagt skakig landning.

Så befinner jag mig nu på UACs (Union Aerospace Corporation) militärbas på mars, året är 2145, och det märks verkligen att man är på mars. Då man skymtar ett rött och dött landskap så fort som man kollar ut genom något utav mars basens observations fönster. Och hela basen är omgiven utav metal och matreal som ska stoppa den dödliga radioaktiviteten från att komma in (kort sagt, en riktigt trevlig arbetsplats med andra ord).

Handlingen är som sådan, jag har skickats till UACs bas för att ersätta personal som försvunnit spårlöst under konstiga omständigheter. När jag väl går av skytteln som jag anlände med, så har jag inga som helst vapen till mitt förfogande. Det enda jag har att tillgå är mina egna nävar och en PDA (personal digital assistan, den har koll på ens uppdrag, mail m.m.).

Jag tror jag hittat en given kandidat till nya Biggest loser.

Likt en nyfödd kattunge som precis öppnat ögonen, så kollar jag mig runt omkring, och börjar utforska min omgivning. Det finns dock inte så där värst mycket man kan göra, man kan parata med några NPC karaktärer, läsa lite datafiler och mail.

Så jag återgick till mitt egentliga uppdrag (yepp, Doom 3 är uppdrags baserat, alla uppdrag , status, m.m. går att läsa i sin PDA), att hämta utrustning, vapen och möta upp med sergeanten Thomas Kelly (som man kommer att ha radio kontakt med genom i stort sätt hela spelet).

Efter ett par medicinska undersökningar (en scanningsprocess), så får jag prata med en lageransvarig på plats. Därefter får jag Doom 3s allra första vapen (om man räknar bort sina egna nävar) pistolen, och ett välbehövligt body armor skydd.

När man sedan virat runt bland alla gångarna på basen och pratat med diverse olika arbetare, soldater och vetenskapsmän. Så förstår man rätt snart att det är något som inte står rätt till på basen.

En vis vetenskapsman (chefen för alla experiment som äger rum på basen) vid namn Malcolm Betruger har nämligen lekt gud på bygget, och nu har saker och ting börjat spåra ur rätt så hårt.

 

En helt vanlig dag på jobbet. Med undantag för alla lik i korridoren, att porten till helvetet står på vid gavel, och att jag är den enda överlevande. Men annars är allt som vanligt.

Stämningen i Doom 3 är verkligen sjukt nice. Det är nästan som i filmen Alien 2, där allt byggs upp stegvis. Man vet ju redan från start att helvetet ska braka löst (bokstavligen i Doom 3), men man har först en rätt lång lugn sektion.

Det för att man vill inväga en falsk trygghet hos sin publik. Det är samma sak i Doom 3, för allt är frid och fröjd till en början, folk skrattar, skämtar med varandra och snackar skit i fikarummen. Men allt det försvinner i samma stund som man hittar sin väg till kontrollrummet.

Där en chockad och till synes vettskrämd vetenskapsman står och darrar som ett löv. Det som inte fick hända, har nämligen hänt. Porten till helvetet står nu på vid gavel (man får senare veta att namn Malcolm Betruger och hans hantlangare, sysslat med ett X antal  experiment. Som inte UACs ledning vetat om. Därav att UAC också skickat dit en observatör ifrån ledning till Mars också ).

Folk som tidigare varit ens vänner och kollegor. Är nu antingen döda, eller levande döda, och de vill inget annat än att döda och äta dig.

Så den tidigare så trygga och välskyddade basen, har nu blivit en livsfarlig dödsfälla. Demoner, monster och zombies har nu blivit de nya invånarna på basen. Och de kommer att göra allt i sin makt för att sätta sina klor och tänder i ens kött.

Med det färskt i sinnet så upplevde jag flera gånger paranoia medans jag spelade Doom 3. Man inbillade sig liksom att något rörde sig bland skuggorna i korridorerna. Jag hoppade även till i min kontorsstol vid ett x antal tillfällen, jag upplevde även att jag fick gåshud när jag stod öga mot öga med en mekaniserad version utav pinky (den rosa grisen ifrån de tidigare Doom spelen som gillade att tugga ta stora tuggor ur spelarnas kött).

Jag kände även flera gånger att Doom 3 mycket väl skulle ha kunnat vara ett Resident Evil i rymden (fast som fps givetvis). Men i ärlighetens mening så är Doom 3 nästan läskigare på sina ställen än vad Resident Evil var och är.

Jag kan faktiskt inte riktigt förstå varför somliga avskyr Doom 3. Installerar man dessutom den nyaste versionen utav perfected doom, och spelar på den högsta upplösningen. Då slår Doom 3 det mesta inom FPS genren idag.

Så jag ser ingen som helst anledning att INTE köpa och spela Doom 3. Speciellt inte med tanke på att spelet nu finns till både Linux och mac också.

Plus
+  Skräcken är konstant närvarande
+  Grafiken är riktigt nice med Perfected Doom modden installerad
+ Klassisk Doom vapenarsenal
+ Kombon utav ondska, helvete och teknologi
+ Doomguy är lika badass som han alltid varit
+ Matthew J. Costello har gjort ett bra jobb med handlingen

Minus
- Långa laddningstider
-  Lite mer varierande miljöer kanske?

Handling/story:  8/10
För att vara ett Doom spel och en FPS titel, så är handlingen väldigt välgjord måste jag säga. Tar man sig dessutom tiden att läsa folks mail, digitala dagböcker och lyssna på inspelade ljudfiler. Då ligger Doom 3 ”nästan” på samma nivå som de första Resident Evil titlarna.

Spelkänsla:  9/10
Doom 3 slår till och med de nyaste FPS spelen vad det gäller spelkänsla, och skräcken är verkligen konstant. Faktumet är att Doom 3 slår allt jag spelat inom skräck genren.

Grafik:  9/10
Väljer man att spela på högsta upplösningen, då håller Doom 3 även mot de nyaste FPS titlarna som finns ute på marknaden idag. Kort sagt, Doom 3 är grymt snyggt! Och Adrian Carmack har levererat precis som vanligt.

Ljud/Musik:  8/10
FD Nin och Manson medlemmen Chris Vrenna har gjort ett grymt bra jobb med Doom 3 soundtracket.

Kontroll:  9/10
Finns inget att klaga på här inte, stabilt och solitt.

Livslängd: 8/10
Det finns två alternativa slut, men nästan inga hemligheter eller bonusar. Men man spelar gärna om Doom 3 igen, då Doom 3 är så jäkla kickass!

Totalt: 9/10
Av alla FPS spel som jag spelat sedan Wolfenstein 3D, så är Doom 3 nu min absoluta favorit nu mera. Det är samma underbara skräck känsla som i AVP1 (fast värre ändå faktiskt!), snygg grafik, super tight stämning, skrämmande miljöer och stimulerande vapen.

Med perfected doom modden installerad så är Doom 3 kungen utav FPS genren!

 

/Robin E
The Gaming Ground