Title: A-Team
Genre: Action
Releasedatum: 9 juni 2010
Speltid: 119 minutes
Åldersmärkning: 18+
Format: DVD/Blu-Ray
Stjärnor: Quinton Ramone Jackson, Jessica Biel, Liam Neeson
Producent: Stephen J. Cannell
Regissör: Joe Carnahan
Snittbetyg internationellt: 6.9/10 Imdb.com

En hjärna, en gambler, en mohawk och en galning.

Det vill säga en helt oslagbar combo, späckad med aktion och amerikansk stolthet.

Amerikansk aktion när den är på top, attack planerförbereda och planerade på Sherlock nivå med ingående beskrivningar tar sig A – Team gänget genom de allra tuffaste uppdragen. Det är just därför det är A – Team du vänder dig till som tar vid där alla andra har misslyckats.

Quinton Rampage Jackson spelar Mr T i långfilmen utav A-team.

Förutom bra aktion och skådespel så var det även en film som fyllde en med ljuvligt skratt och även det är en klockren combo. Fast filmen kändes något kort på något oförklarligt vis, kan bero på att jag tyckte det skulle ha varit en något längre uppbyggnad utav själva storyn om A – Team före man introducerades för filmens själva huvudhandling.

Skulle helt klart vilja se en uppföljare också där ”Galningen” i gänget får något mera rampljus på sig, en fruktansvärt roande karaktär måste jag säga*

Superb film! Se den, klart en utav förra årets bästa filmer.

Story: 3,5/5

Uppbyggnad: 3,5/5

Stämning/känsla: 4,5/5

Effekter/Stunts: 4,5/5

Slutsats: Das ist gut - tummen upp! 4/5

/Andreas
Gaming Ground Sverige

Titel: Fallout 3
Utvecklare: Bethseda
Format: Pc
Genre: Action/Rollspel
Releasedatum: 2008-10-30
Svårighetsgrad: Normal
Spenderad tid: Nästintill beroendeframkallande och ohyggligt kul och icke tröttsamt (70h+)
Snitt betyg internationellt: 90% gameranknings.com


Även utan moddar så bjuder Fallout 3 på en hel del olika vapen, perks, miljöer osv.

Kan knappt komma att tänka på ett annat spel utav den här kvaliten och spelglädjen! Är sk: ”fan” av de tidigare spelen och precis som många andra men kanske inte ”hardcore” fansen så tycker jag att idén att göra det hela till ett ”FirstPersonShooter” kombinerat med rollspel var en bra idé och resultatet blev storartat.

Precis som i ettan i serien så börjar du i ett ”valv” med skillnaden att denna gång blir du inte utkastad utan snarare så illa tvungen att lämna valvets trygghet under vissa omständigheter och denna gång (valv 101).

Du ger dig ut i den stora vida vildmarken ”wasteland” och lika blåögd och oviss likt en nyfödd och bara ”deal with it” utan vidare. Cirka tvåhundra år av öken och chaos och den enskildes egen överlevnad efter ett kärnvapenkrig så får du kanske inte det bästa välkomnandet utav vildmarken.

Ja, Fallout 3 har ett minst lika våldsamt innehåll som de tidigare spelen i serien.

Banditer som skjuter ”hej vilt” efter dig vid första anblick och muterade jätte råtto. Som för omväxlings skull har sin storlek till fördel beväpnade med rätt ruggiga och ovårdade tänder, som de vill sätta i dina ben och mumsa lite. Mutanter och legoknäktar och allt annat möjligt som gärna tar ditt huvud till trofé – som om inte den redan livsfarliga, radioaktiva vildmarken vore tillräkligt.

I alla fall så kör du på och lär dig den hårda vägen och förhoppningsvis överlever den i Fallout 3.

Plus
+ Spelet är precis hur stort som helst och fyllt med alla möjliga äventyr där den ena dagen inte är den andre lik.

+ Allt du gör kan göras på x – antal möjliga olika sätt, du kan vara neotral, god eller ond och allt däremellan eller kanske till och med göra en kompromiss och göra fler parter nöjda.

+ Bra blandning utav ”FPS” och ”RPG”, gryma fps perspektiv som kan jämnföras med nästan vilket annat fps som helst och där du även kan nyttja Vault-Tec’s – V.A.T.S. ( Assisted Targeting System) för din Pip-Boy Model 3000. Pausa och sikta in dig på lämplig kroppsdel och hoppas att du är tillräkligt ”skillad” för att sätta (nådastöten) eller ställa till med så stor skada som möjligt, men i vilket fall så får du njuta utav senen.

+ Levla, utvecklas och finslippa dina skills! Öka i level genom att samla experience för uppdrag eller dräpta fiender och monster och använd dina nyvuna poäng för att bli en riktig ”wasteland badass – mutant kicking motherf*****!

+ Intregera med din omgivning och ta del utav världen och dess innehåll. Hjälp människor eller andra människoliknande varelser eller inte, med deras problem – finn lösningar eller hitta på egna, bli allt ifrån älskad till hatad, ditt val.

Minus
- Precis som många andra spel så är det inte fulländat. Ladda ner patchar och se till att vara ”upp to date”. Sen så måste jag faktiskt säga det att med eller utan moddar är precis som dag och natt även om spelet är helgrymt.

- Kan inte säga vilka moddar man skall och bör använda men ”basic” så vill man ha bra grafik och gryma visualiseringar – så därför rekomenderar jag starkt att man ordnar ”texturepacks” för grafik (allt vad det nu innebär) och olika visulaiseringar så som blood, skador och allt ifrån brinnande saker till myningsflaman från ditt vapen.

- Ett visdomens ord! Om du inte redan är bekant med moddar och vet hur det fungerar, se då till att läsa på forum först, INNAN du sätter igång. Annars kan det resultera i ett icke spelbart spel...

Handling/story: 8.0/10
Väldigt bra story faktiskt med ett förstårligt senario, de kunde dock ha spätt ut storyn lite mer och gjort den lite längre.

Spelkänsla: 8.0/10 med moddar 10/10

Som sagt så är spelet storslaget med sin egndomlighet och allt vad det nu innebär, men också ”som sagt” så är det lite som dag och natt ”med” eller ”utan” moddar.

Grafik: 7.0/10 med moddar 9/10
Väldans fin grafik, men även här kan den få sig en liten ”boost” via moddar. (OCH NEJ) spelet kan inte jämnföras med Crysis 2, men det är inte heller samma typ av spel så tänk inte ens tanken.

Ljud/Musik 8.0/10 med moddar 9/10
Bra och stämningsfull musik men kan livas upp ännu mera med moddar.

Kontroll: 8.0/10
Inga noterbara problem, ställ bara in allt som du vill ha det så är allt finnemang.

Livslängd: 8.0/10 med moddar 10/10
Måste säga det att jag tog inte bort spelet efter att jag klarade ut det utan jag fortsatte härja runt i vildmarken och ställa till ett helvete för alla ”raiders och mutanter” med bakhåll och annat roligt. Men vart tvungen att avinstallera FO3 pga moddar som liksom inte riktigt ville samarbete för att installera om det hela igen.

Totalt: 47/60 med moddar 54/60
Ett herrejävlarns grymt bra spel! Rekommenderas starkt att införskaffa och njutas av*

 

 

/Andreas
Gaming Ground Sverige

Titel: Spore
Utvecklare: Maxis
Format: Pc
Genre: Simulator
Releasedatum: 2008-09-04
Svårighetsgrad: Normal
Spenderad tid: 28timmar
Snitt betyg internationellt: 84.44% Gamerankings.com

 

Jag är nog knappast ensam om att tycka att själva skapelseprocessen är MINST 50% utav hela spelglädjen och nöjet med Spore.

För dig som älskar att skapa och bygga så är Spore det ultimata valet av spel där du du får vare med från dag ett som encellig organism och utveckla den vidare hela vägen fram till komandobrygan på  ditt rymdskepp bland tusentals andra galaxer och varelser.

Namge, skapa, bygg och utveckla din omgivning precis som du vill – du har blivit tilldelad makten likt en gud att föra din värld framåt precis så som du önskar.

När din skapelse är så pass långt utvecklad så kan du välja att föra ditt imperium vidare genom antingen ekonomiska, religösa,  fredliga (som t.ex. allianser) eller krigiska erövringar.

 

Sure, man kan vara fredligt lagd. Men förr eller senare så kommer man att hamna i stridigheter, var så säkra.

Ett spel med många möjligheter och oändligt många variationer. Skapelsefasen är den absoluta faoriten om jag får välja, har alltid älskat att skapa och förändra strukturer, så detta kapitel faller mig helt i smak.

Det som jag kan säga är det enda minuset med Spore men som är ett ganska så stort MINUS* Är att när man väl klarat ut spelet och kanske vill börja om med ett nytt spel så har man i princip tröttnat på allt förutom just skapelsefasen.

I skapelsefasen kan man göra hur mycket kul som helst och anorlunda varenda gång. För i ”Stamfasen, civilisationsfasen och rymdfasen” är allt mer eller mindre precis likadant som i den föra spelomgången.Tröttnade väldigt just på den biten, men just att skapa ny varelser är nästan aldrig trist och samma sak med att skapa nya byggnader och farkoster.

Något man skulle kunna göra,  vilket jag tänker göra är att införskaffa de andra Sporespelen som t.ex. Darkspore eller Spore - galactic adventures, de faller nog kanske mig mer i smaken.

Plus
Som sagt för dig som gillar att ”skapa, editera, manipulera, ändra” mer eller mindre leka gud så är detta ett spel för dig.

+ Skapa din alldeles egna organsim och utveckla den vidare upp på land och allt vad det innebär.

+ Konstruera och editera dina städer och byggnader.

+ Konstruera och editera dina farkoster och planneter.

+ Var allt emllan fredlig och krigisk – ditt val.

+ Stor vapen, verktyg och editerings arsenal.

Minus
När spelat igenom med en varelse som du skappat så har du erffarat hela Spore mer eller mindre och det enda som återstår är att konstruera nya varelser, byggnader och farkoster.

- Trista uppdrag, t.ex. hämta den här arten på den här planeten du har den här tiden på dig bla, bla, bla. Känns det igen?

- Skulle finnas fler fulländade verktyg som sparade in tid. T.ex. Som att lyfta en planet till T3 direkt för en nät summa kryda och fylla den med maximalt antal städer till fullo uppgraderade.

- Bättre strider med större styrkor och kanske fler snabbkommandon.

- Tillägg till ovanstående, man skulle även kunna sammla sina allierade till att invadera en starkare fiende*

- Om du äger ca. 500planeter – hur ska du ha tid att åka runt att samla all kryda och sen hitta rätt köpare? Rätt tröttsamt.

Handling/story: 7/10
Tänker inte avslöja allt för mycket för er som inte har spelat spelet ännu men storyn är helt och hållet logisk och relevant och något man verkligen skulle kunna föreställa sig som senario.

Spelkänsla:  7/10
Kul som f** att skapa sin egen varelse och leda den seger genom överlevnad (Att fly från något som är större än en själv för att inte bli uppäten och istället ge sig på den som är mindre och mumsa på- hehe..).

Bygga och skapa allt ifrån fordon och städer till planeter med hur stor variation som helst med alla möjliga möjligheter. Good or evil. Vad väntar du på? Nu kan du göra precis vad du vill i ditt lilla ”universum” utan att någon annan säger åt dig vad du ska göra. BE THE GOD – GO GO GO*

Grafik: 6/10

Helt okej grafik med tanke på vad det är för typ av spel och med tanke på dess komplex och storlek. Vad skulle du inte behöva för burk ifall Spore hade samma grafik som t.ex. Crysis 2?

Ljud/Musik  7/10
Inget jag riktigt reflekterat öven men inget jag heller har stört mig på, så antar att den varit rätt passande och stämningsfull*

Kontroll: 7/10
Kontrolerna var faktistk rätt bra, efter några timmars spelande och utforskande så sitter det som en van ”Counterstrike – Spelares” snabbknappar innan pannbenet.

Livslängd: 6/10
Livslängden är väääääääääääääääldaaaaaaaaaanssssssss lååååååååååånnnng...... Men som sagt så har man upplevt det mesta efter ett genomfört spel och då är det rätt tröttsamt att fortsätta att upptäcka resterande av universum när det serveras samma sak i nästa galax som i den föra.

Totalt: 40/60

/Andreas
Gaming Ground Sverige

Titel: Deus Ex 
Utvecklare: Ion Storm
Format: PC
Genre: Action/RPG
Releasedatum: 26 juni  2000
Svårighetsgrad: Hard
Spenderad tid: +40timmar
Snittbetyg internationellt: 94% gameranknings.com





Det är rätt sinnessjukt att det är nästa 12år sedan Deus Ex hade release. Trots det, så är grafiken rätt allright än idag (installerar man dessutom moddar m.m. så blir det ännu bättre).

Det känns väldigt passande på något sätt att ta sig an en recension utav just Deus Ex 1 nu (jag har faktiskt aldrig heller recenserat Deus Ex 1). Med tanke på att Deus Ex Human Revolution vart utdömd långt på förhand (spelet vart dessutom riktigt, riktigt bra), samt så firar Deus Ex 1 hela 11år i år. Eller ja, den 26juni i år var Deus Ex 11års dag för att vara exakt.

Warren Spectors högteknologiska cyberpunk bebis släpptes lös för världen att ta del av den 26 juni år 2000, och man har nästan lite svårt att greppa och förstå att det faktiskt gått så pass många år sedan releasen. Än mer vilken betydelse och impact spelet faktiskt haft på spelbranschen och spelarna i stort.

Fast trots att Deus Ex var (och är) en riktig action/rpg pärla och fick motta fina betyg världen över, så uteblev försäljnings succén nästan helt (snacka om tragiskt öde). Men istället för att göra en enda lång hyllnings text till Deus Ex ära, så tänker jag förklara VARFÖR spelet fått en odödlig kultstatus, samt en stor och trogen skara fans över hela världen (inklusive mig själv).

 

Man har 6st skadezoner på sin kropp, och det är fullt möjligt för en fiende att blåsa av säg ett ben eller en arm. Så det gäller att undvika vapen som delar ut stor skada.

Värt att nämna innan jag äns kickar igång det här, är att jag moddat Deus Ex en hel del. Samt byt ut och uppgraderat grafik, textures osv. Slutprodukten skiljer sig liksom en hel del ifrån originalet, så att ni inte tror att ingame grafiken faktiskt ser ut som på bilderna i recensionen.

Med det utrett och avklarat så drar vi igång det här.

Redan ifrån allra första början så får man en stark känsla utav att man är en del utav något stort, och att man inte ska tro på allt man hör och ser. Då ett mynt ALLTID har två sidor. Man iklär sig rollen som specialagenten JC Denton (som synes här på bilden ovanför), som jobbar för en amerikansk anti-terrorist organisation vid namn Unatco. Året är 2052, och världen kunde helt klart se muntrare och trevligare ut.

Som om inte terrorister, den grå döden (pesten i moderntid), gängkrig, korrupta snutar och politiker vore nog. Så har man (spelaren/JC) dessutom lyckats hamna mitt i en konspirations härva utav internationella proportioner. Flera stora och hemliga grupperingar försöker att ta över världen (Illuminati, Majestic 12), och det genom att använda sig utav både media, militärer och poliser (de är bara deras verktyg i princip ).

 

Mött JC Denton. High tech agenten som bär solglasögon 24/7 och siktar på sin egen spegelbild.

Man själv agerar givetvis som en viktig schackpjäs i det här spelet, problemet är bara det att man måste välja sida, och alla handlingar som man gör under spelets gång kommer att ge antingen indirekta konsekvenser, eller konsekvenser längre fram i spelet.

Trots en väldigt tung inledning och vetskapen om att man har en väldigt stor ansvarsbörda, så börjar man spelet med i stort sätt två tomma händer och väldigt lite erfarenhetspoäng. Då Deus Ex är en RPG/FPS hybrid (precis som t.ex System Shock), så är det första man gör när spelet börjar att välja utseende på sin karaktärer och uppgradera olika skills (allt ifrån tunga, lätta vapen till att kunna simma bättre m.m.).

När man väl gjort sina val så startar det mentala syrabadet rätt omgående för JC och än själv. Bokstavligen dessutom, med tanke på att äns första uppdrag går ut på att rensa ut ett gäng terrorister ifrån frihetsgudinnan i N.Y. (antingen med våld, eller genom att knocka/söva äns motståndare).

Majastic 12s logo, en utbrytargrupp ur the Illuminati. De vill ha en total dominans över hela världen.

Idag kanske det bara är en axelryckning vad utforskarglädjen, valmöjligheterna, dialogerna och de olika sluten i Deus Ex beträffar. Men då, för snart 12år sedan var det revolutionerande och långt före sin tid.

Men faktan är denna.

Man dras med i handlingen och dess förlopp redan ifrån första bildrutan. Man vill verkligen veta vad som ska hända härnäst, och vad äns egen bit i det hela är. För till en början så tycks ju det mesta vara rätt simpelt och uppenbart, men ju längre man avancerar i Deus Ex, ju mer komplex och djup blir handlingen.

Det som nästan förvånar mig allra mest är hur värdigt Deus Ex faktiskt åldrats med åren. Det är ytterst få titlar där ute som håller att spelas om igen efter nästan 12år från dess release. Sure, nu har jag visserligen moddat Deus Ex en hel del. Men även utan moddar så är spelet fortfarande väldigt underhållande och en ytterst intressant upplevelse.

Cyberpunk temat är dessutom något som jag alltid gillat med Deus Ex. Redan när jag spelade Deus Ex för allra första gången så fastnade jag för just det (det var/är kanske inte System Shock, men nära ialla fall). Man upplevde även någon slags tillfredsställelse och meningen med att uppfylla både sidouppdragen och huvuduppdragen, jag upplevde aldrig heller vid något tillfälle att man hade tråkigt eller att man virrade runt pga att man inte förstod vart någonstans man skulle härnäst.

 

Hong Kong, kanske spelets mest vackra och livfulla stad. Vacker är den helt klart, men ack så dödlig.

Deus Ex värld är inte heller en tom och tråkig värld, det finns gott om detaljer, platser att utforska och karaktärer att prata med. För att inte tala om maskiner, datorer och andra elektroniska ting som man kan hacka, och använda till sin egen fördel.

En annan sak som jag alltid gillat med Deus Ex är de nanouppgraderingar som man kan göra på sin egen kropp (kräver dock att man genomför en operation medhjälp utav en sjukhus robot).

Man är nästan som självaste Terminatorn him self emot slutet utav spelet (om man nu installerat alla de uppgraderingarna som går att göra vill säga).

Vad vapen, action momenten och striderna beträffat. Så kan jag säga så här mycket, Deus Ex är inget Quake, Soldier of Fortune eller COD. Deus Ex har nog aldrig gjort någon större hemlighet utav att det INTE är action momentena som står i centrum, utan själva handlingen, karaktärerna konspirationsteorierna, och själva upplevelsen i sig att nysta upp något stort.

Don´t get me wrong, action bitarna, vapenarsenalen osv är helt klart underhållande. Men det allra starkaste kortet i Deus Ex arsenal är istället dess förmåga att charma och trollbinda spelarna att vilja spela vidare för att ta reda på vad som egentligen försiggår i maktens korridorer, samt att få reda på mer om sig själv i samma veva (Jc Denton).

Det finns ytterst få titlar i spelhistorien som är så pass välgjorda och underhållande att spela som Deus Ex 1, och då har jag inte äns nämnt alla de olika alternativa sluten och spelets musik. Köp och spela Deus Ex asap!

Plus
+ Musiken är ett kapitel för sig
+ Ett skolboks exempel på hur man gör en bra handling
+ Intressanta karaktärer och miljöer
+ Atmosfären och spelkänslan är helt fantastiskt
+ Alternativa slut och en möjlighet att påverka handlingens utgång

Minus
- Lite mer vapen hade väl inte varit helt fel
-  Somliga kan nog uppfatta Deus Ex som lite väl segt ibland
- En aning mörkt, stelt och tråkigt på sina ställen

Handling/story:  8.5/10
Ytterst få spels handlingar har fängslat mig så mycket som Deus Ex handling gjort. Det känns verkligen som om man är en del i något stort, samt att man är något stort på spåren.

Spelkänsla:  9.0/10
Det finns så mycket att uppleva, se, röra och påverka i Deus Ex, och man känner i stort sätt hela tiden någon form utav tillfredsställelse med det man gör medans man spelar. Man har nästan aldrig tråkigt alls.

Grafik:  8.4/10
Med tanke på att Deus Ex släpptes i mitten utav år 2000, så är ju givetvis grafiken rätt så utdaterad. Men med moddar och lite trixande, så ser faktiskt Deus Ex riktigt snyggt ut även idag.

Ljud/Musik  9.0/10
Soundtracket hör verkligen till något utav det bästa jag hört i ett spel.

Kontroll:  9.0/10
Det finns då inte mycket att klaga på kontroll fronten direkt.

Livslängd: 9.3/10
Det finns 3 olika slut totalt sätt, men det finns också olika saker som kan hände under vägens gång också. Folk som dör, eller inte dör osv. Variationen och omspelningsvärdet är kort sagt stor.

Totalt: 53.2/60
Få spelkaraktärsnamn har haft ett sådant laddat namn som J.C Denton har. Han är en odödlig legend bland fansen världen över, och en minst lika odödlig kultstatus har Deus Ex också. Det är nästan overkligt hur ett sådant pass gammal titel åldrats med värdighet sedan det släpptes år 2000. Warren Spector formade och skapade ett utav världens bästa spel, och dess namn är Deus Ex!

 

/Robin
Gaming Ground Sverige

Title: Gran Torino
Genre: Action/drama
Releasedatum: 12 december 2008
Speltid: 120 minutes
Åldersmärkning: 18+
Format: DVD/Blu-Ray
Stjärnor: Clint Eastwood, Ahney Her
Producent: Clint Eastwood
Regissör: Clint Eastwood
Snittbetyg internationellt: 8.3/10 Imdb.com


Walt Kowalski  (Clint Eastwood) har fått nog utav både släkt, gangsters och allt vad grannfejder heter.

Jag hade hört talas om Clint Eastwoods Gran Torino redan 2008 (samma år som filmen kom ut), men utav någon konstig anledning så reflekterade jag inte så där värst mycket över det alls. Filmen kom och gick mig förbi helt obemärkt. Det var och är väldigt synd, med tanke på att det är en väldigt bra film.

Men som tur är så köpte jag filmen nu till helgen, då en kompis påtalade att filmen är grymt sevärd. Då jag gillar Clintan sedan barnsben mer eller mindre så tvekade jag inte en sekund att ge filmen en chans. Jag skulle inte komma att ångra det beslutet, låta mig få tala om för er varför.

Bara filmens handling och story är i sig något utöver det vanliga. Man får följa den ärrade och gammal Korea krigsveteran Walt Kowalski i ett nutida Amerika, ett amerika som inte längre är som han minns det. För att göra saken ännu värre så har Walts fru precis avlidit, och alla Walts släktingar suktar efter hans hus, tillgångar och hans Bil (en Gran Torino från 70talet).

Walt förstår dock rätt snart att parasiterna (hans släkt) kommer att börja tjata öronen utav honom om både det ena och det andra. Så han gör det enda rätt och ignorera de. Faktumet är att de började tigga om grejer redan under hans frus begravning (eller ja, direkt efter hennes begravning då).


Walt må vara hård till utsidan och I orden, men innerst inne så är han en godhjärtad människa. Han tar t.ex hand om Hmong Vang Lor familjen och deras son Thao.

Jag känner extra starkt för den här filmen, då jag kan relatera till dess innehåll på flera plan. Jag har inte mycket till övers för min släkt, idioter och kriminellt avskum. Även om Gran Torino är en drama film med en kontrast utav mörk humor, så lyser flera starka och allvarliga samhälls ämnen upp ett X antal gånger under filmens gång.

Området som Walt bor i var en gång i tiden helt vit (bara vita människor bodde där en gång i tiden), men med tiden så har en massa asiater flyttat dit (Hmongs, kinenser/vitameser). Och Walt är väl inte så där jätte förtjust i det till en början. En del kommer nog att uppfatta filmen och Walt som extremt rasistisk, men saken är ju den att Walt och alla andra i filmen fäller rasistiska kommentarer om varandra precis hela tiden (Irländare, asiater, svarta osv).

Walt retas och fräser åt alla t.ex med en Irländare och Italienare som är hans vänner. Men det hela är liksom ömsesidigt, det är ge och ta som gäller.  Det som jag verkligen gillar är rollen som Clintan spelar, en äldre herre som tycks vara en riktig elak sur gubbe som spottar och fräser åt allt & alla.

 

Ibland så kan den bästa familjen vara den som man inte har något som helst släktband med.

Men i själva verket så är Walt det bästa som någonsin hänt området som han bor i. Jag har sett väldigt många utav Clintans filmer, men jag vet e tusan om inte Gran Torino är en utav Clintans allra bästa filmer. Det finns inte äns många filmer där ute som tar upp allt det som Gran Torino gjort. Gäng problem, familje problem, att soldater behöver hjälp när de kommer hem ifrån ett krig m.m.

Och mitt i allt det här eländet så finns det faktiskt rum för kärlek, förståelse och hopp. Då Walt snart förstår att han har mer gemensamt med sina nya precis inflyttade asiatiska grannar (Vang Lor familjen), än med sin egen familj och släkt.

 

Om ni absolut bara ska se en film i år så är det utan tvekan Clint Eastwoods Gran Torino som ni ska se! Hyr eller köp den asap!

Plus
+ Clintan är i topp form, och han gör väldigt, väldigt bra ifrån sig
+ Filmen innehåller en hel del saker som de flesta kan relatera till på riktigt
+ En rå men rolig humor
+ Klockren story, handling och karaktärer
+ En ovanlig blandning utav både dram, action och humor

Minus
- Lite mer action hade inte varit helt fel
- Slutet var inte särskilt tillfredsställande

 

Story: 4/5
Uppbyggnad/Innehåll: 4/5
Action: 3.5/5
Stämning/känsla: 4/5
Effekter/Animationer: 4/5
Slutsats: En utav Clintans allra bästa roller och filmer någonsin – 4/5

/Robin
Gaming Ground Sverige

Title: Devil
Genre: Skräck
Releasedatum: 17 september 2010
Speltid: 80min
Åldersmärkning: 18+
Format: DVD/Blu-Ray
Stjärnor: Bokeem Woodbine, Bojana Novakovic
Producent: M. Night Shyamalan
Regissör: John Erick Dowdle
Snittbetyg internationellt: 6.4/10 Imdb.com


Någon i hissen är självaste satan själv. Frågan är bara VEM.

En spännande film med få miljöombyten som tar klaustrofobi till en helt ny nivå*

Har du någon gång gått in i ett våningshus och kastat ett öga på trapporna och sedan skakat på huvudet för att sen gå in i hissen och för att den sen ska fasta halvvägs upp? Du skulle nog kanske ha tagit trapporna i vilket fall.

Men kanske det var ödet?

 

Det är dessvärre inte så mycket skräck i Devil. Det är snarare mer mystik över hela filmen.

Se filmen det är den helt klart värd och den är även lämplig för den som kanske inte älskar just skräckfilm. Det är lite mer mystik över det hela än skräck, så skulle kunna vara lämplig för den som vill krypa ned i tv-soffan framför med flickvännen men som inte vill skrämma livet ur henne utan bara få henna att krypa tät intill och söka skydd hos den store starke beskyddaren. För visst är det väl så det ska vara, i alla fall om jag har förstått det hela rätt.

Ifall man tycker att filmen Case 39 är bra så kommer nog även Devil att gå hem hos de flesta.

Plus
+ En rätt intressant story
+ Relativt bra skådespelare

Minus
- På tok för lite skräck för att vara en så kallad skräckfilm

 

Story: 4/5
Uppbyggnad/Innehåll: 4/5
Skräck: 3/5
Stämning/känsla: 3/5
Effekter/Animationer: 3/5
Slutsats:
Tiden filmen tar att titta igenom är värd att spendera i tv-soffan en kväll efter jobbet – 3,67/5



/Adde
Gaming Ground Sverige

Titel:
Audio Secrecy
Genre:
Industrial rock
Komponerat av:
Nick Raskulinecz
Arrangerat av:
Stone Sour
Publicerat av:
Roadrunner
Release Typ:
Official Release
Album Info:
1 CD - 14 musikspår
Release datum:
7 september 2010
Total speltid:
54 min


Corey Taylor Is da man.

Jag har börjat den här dagen med att lyssna igenom Stone Sours nyaste album "Audio Secrecy", och jag har nog inte kunnat få en bättre start än så faktiskt. Imo så är den senaste plattan också Stone Sours allra bästa så här långt i bandets historia.

Det är en blandning utav både klassisk rock, metal och rockballader. Corey har dessutom gjort ett grymt bra jobb på röst fronten (den mannen upphör aldrig att förvåna mig), han är ju allmänt känd för att kunna byta både röstläge, tonart och förvränga sin egen röst.

Summan av kardimumman är att Audio Secrecy är ett givet köp, inte bara för Stone Sour fans. Utan även för alla som gillar metal och rock. Så köp Audio Secrecy asap!

Stone Sour är:
Corey Taylor - lead vocals, rhythm guitar, piano (1992–present)
Shawn Economaki - bass guitar (1992–present)
Jim Root - lead guitar, keyboards (1995–present)
Josh Rand - rhythm guitar (2001–present)
Roy Mayorga - drums (2006–present) 

Betyg låt för låt:

1. Audio Secrecy 3.2/5
Ett stämningsfullt intro, no more, no less.

2. Mission Statement 4/5
En riktigt tung rock/metal låt \m/

3. Digital Did You Tell 3.7/5
En rätt seg låt, men den svänger till ibland.

4. Say You'll Haunt Me 4/5
En klockren rockballad/kärlekslåt.

5. Dying 4.2/5
En rock hit!

6. Let's Be Honest 3.8/5
En rätt fladdrig låt. Går mellan segt tempo till metal tempo.

7. Unfinished 3.9/5
Trög till en början, men tempot och aggressiviteten ökar längre fram i låten.

8. Hesitate 4.5/5
En given grammy award låt.

9. Nylon 6/6 3.5/5
Långt ifrån skivans starkaste låt.

10. Miracles 3.6/5
En vacker men väldigt långsam låt. Som sakta men säkert byggs upp ju längre låten går.

11. Pieces 4/5
En utav de bästa låtarna på hela skivan.

12. The Bitter End 4.2/5
Synd att inte hela albumet hade den här typen utav sound.

13. Imperfect 4/5
En väldigt kraftfull och känslofull låt.

14. Threadbare 4/5
Rock n rolll all the way!

Totalt betyg: 4/5



/Robin
Gaming Ground Sverige

Title: Case 39
Genre: Skräck
Releasedatum: 13 augusti 2009
Speltid: 109 min
Åldersmärkning: 16+
Format: DVD/Blu-Ray
Stjärnor: Renée Zellweger, Bradley Cooper
Producent: Steve Golin
Regissör: Christian Alvart
Snittbetyg internationellt: 6.1/10 Imdb.com

Har du någon gång funderat över att starta karriär inom socialtjänsten? Fundera nu riktigt noga, du hjälper barn till en bättre framtid och känner dig samtidigt stolt över dig själv som ger en hjälpande hand. Men* Det finns även en baksida. Det händer ju också någon gång ibland att man trillar över ett rent utsagt litet monster som vänder upp och ned på din vardag.

Efter att ha sett denna film så har jag ju lärt mig att ett litet barns oskyldiga leende kanske inte är lika oskyldigt som det ser ut alla gånger. Ha alltid med dig ett kors och lite heligt vatten på flaska så håller du dig garderad. Åh, glöm inte bössan – bra att mota bort med.

Emily Jenkins (Renée Zellweger) jobbar som en socialsekreterare till vardags. Ett jobb som hon trivdes med, enda fram tills hon träffade på den 10åriga pojken Lilith Sullivan...

 

Filmen var inte riktigt som jag hade väntat mig, hade förväntat mig lite mera skräck och scener där skräcken bara kryper på dig och får dig att vilja krypa in så långt i hörnet på tv-soffan som det bara går i fosterställning.

Skulle nästan vilja säga att den är lite mer action/thriller liknande än skräck, men visst fanns det en obekväm stämning med skräck med i bilden men inte tillräckligt enligt min mening.

Men Case 39 är helt klart sevärd – speciellt om du har en tjej/(Pojkvän?) som kanske inte pallar med allt för intensiv skräck?

Plus
+ Renée Zellweger gör bra ifrån sig
+ En bra story/handling

Minus
-  För lite skräck
- Halvtaskiga effekter

Story: 4/5
Uppbyggnad/Innehåll: 4/5
Skräck: 2.5/5
Stämning/känsla: 4/5
Effekter/Animationer: 3/5
Slutsats: 3/5



/Adde
Gaming Ground Sverige