Det ska bli intressant att se vad dawnguard kommer att gå ut på.

Just i detta nuet så sitter jag och lanar och spelar Diablo 3 ihop med mina kompisar. Men trots det, så kunde jag inte hålla mina fingrar ifrån Skyrim. Mest dels för att jag tycker om att mecka med diverse olika moddar. För man kan ju i princip forma Skyrim hur som helst, just tackvare att spelet är väldigt modd vänligt utav sig.

Så jag bandade in lite nytt material, som Robin så snällt gjorde en video utav. Så det är bara att kolla in klippet!




/Jonas E
The Gaming Ground

Mitt favorit spel bland FPS titlar så här långt.

Jag tänkte bara dela med mig utav en BF3 video som jag bandade in nu i helgen. Det gick så där för min del, jag hade dock kul medans jag spelade ialla fall. Så jag hoppas att videon kan underhålla er lite också!




/Jonas E
The Gaming Ground

ZAMN var nog ett utav de allra första survival horror co-op spelen som existerade på det tidiga 90talet.

Efter ungefär 3 dygns insamlande utav filmmaterial ifrån Zombies ate my neighbors till Mega Drive. Så satte jag mig ner och började snickra på en tribute video. Efter ett X antal timmar så lyckades jag få ihop något som jag är relativt stolt över.

Slutprodukten vart rätt så bra imo. Så jag hoppas ni, och de som jobbade med Zombies ate my neighbors (LucasArts) också kommer att tycka det. Så, enjoy!




/Robin E
The Gaming Ground

Capcom lyckades verkligen maximera snes hårdvara i och med UN Squadron.

Jag bestämde mig för något dygn sedan att snickra ihop en tribute video till ett utav mina absoluta favorit spel till Super Nintendo. Jag syftar på Capcoms shoot em up titel UN Squadron från 1991. Precis ALLT i UNS är grymt välgjort. Från grafik, bossar, vapen, musik till bandesign.

Svårighetsgraden är även den välbalanserad, för även om man spelar på svåraste. Så är det DITT fel om du dör, inte spelets. För kontrollerna är näst intill felfria. Man känner även den där glädjen och stoltheten när man klarat av en boss i UNS.

Det ska även erkännas att jag jublade för fullt när jag klarade av sista bossen. Fullt förståeligt, med tanke på att  jag fick spela om och om igen, hur många gånger som helst. Innan jag till slut fixade eländet. I vilket fall, jag hoppas att ni tycker om videon.

För den var verkligen rolig att göra!




/Robin E
The Gaming Ground

Samtliga Fable spel är grymt underhållande. Men Fable 3 är helt klart bäst i min mening.

Peter Molonox må ha en väldigt stor trut, och han må hypea en hel del, och lova mer än vad han kan hålla. Men det går ändå inte att blunda för det faktumet att han levererat väldigt många bra spelupplevelser i sin karriär.

Själv så har jag precis börjat och spela Lionhead studios Fable 3 på allvar, och jag finner spelet tämligen underhållande och stimulerande för samtliga utav minna sinnen. Spelkänslan är riktigt nice, och karaktärs galleriet är så där lagom breddad och helt galen.

Ta bara galenpannan Reaver t.ex. han utsatte mig och en vän (med vännina för att vara mer exakt) för något slags gladiatorspel Jag bandade in allt, så ni kan checka in del 1 utav 2 här nedanför!




/Jonas E
The Gaming Ground

Bara typ, det bästa krigs FPS spelet som någonsin gjorts.

Jag var på ett lan under sportlov, så givetvis så passade jag på att banda in en massa filmer ifrån våra spelsektioner. Först ut på banan är en film ifrån Battlefield 3, där vi härjar runt i tätbebyggelsen i en stad. Striderna vart extremt intensiva och svettiga.

Men kul till max var och är det!




/Jonas E
The Gaming Ground

Satan vad jag HATAR den där snubben och hans kompisar.

Det kräver verkligen balls of steel att spela igenom Doom 3 helt ensam, i ett mörkt rum när mörket fallit in. Jag har sagt det förut och jag säger det igen, somliga partier utav Doom 3 känns som Resident Evil goes FPS (och det på ett bra sätt).

Hela stämningen är liksom helt jäkla perfekt. Nedsläckta korridorer, viskande röster som inte riktigt går att lokalisera, saker som kastar skuggor runt omkring en. Allt ihop känns som en perfekt mix utav både Alien 1 och 2, både lugna och hetsiga partier.

Precis när det lugnat sig lite så brakar skiten lös igen. Det var just ett sådant moment som jag bandade in igår också. Ett så kallat "worst possible scenario", när var enda jäkla levande varelse kravlar ut ur sina tidigare fängelse celler, allt i jakten på mig.

Tråkigt nog för de så är jag inte något stort fan utav oinbjudna gäster, i synnerlighet inte de som försöker döda och äta upp mig. Men det finns ett väldigt effektivt botemedel mot de typen utav gäster, det stavas het bly och brännande plasma.

Cus zombies ain´t no friends of mine!




/Robin E
The Gaming Ground

Det finns gott om fiender för ens allierade robot kompisar att skjuta på.

Det kan inte var långt kvar på Doom 3 nu för min del, och ju längre jag kommit. Ju mer överjävligare varelser har också tittat fram ur skuggorna. Värst så här långt är de osynliga grisarna och några flygande monster som skjuter raketer på än (eller vad tusan det nu är).

En enda träff är allt som krävs för att man ska dö på studs. Därför tar man tacksamt emot all hjälp man kan få längs med vägen. Mina bästa allierade har dock varit robotar, och inte vilka robotar som helst. De här små krabbaterna flyger fram längs med golvet, och har en minigun fast monterade på sig.

De skjuter på ALLT som inte är utav mänsklig skepnad, och deras träffsäkerhet är nästan 100% right on target. Robotarna gör utan problem köttslamsor med de medel svåra fienderna ialla fall. Men hjälpen är kortvarig, då robotarna bara går ifrån plats A till B. Därefter inaktiveras de.

Då är man helt ensam, mitt i helvetet på mars igen. Med en ficklampa och en handfull vapen som sitt enda sällskap. Shit happens, som man brukar säga. Bokstavligen!



/Robin E
The Gaming Ground