Är man ute efter ett videokonventerings program, då är Handbrake något för dig. Programmet kostar dessutom inte ett öre.

Jag fick ett riktigt irreterande problem nu i helgen som var. Eller, ett I-lands problem då. Jag försökte att lägga över en divX film på min Iphone (jag tycker om att kolla på film medans jag solar nämligen). Men dessvärre så gillar inte Apples Ios DivX så där värst mycket.

Så i flera timmar sökte jag efter något bra videokonventeringsprogram. Jag var tänkte precis ge upp för dagen, när jag snubblade in på ett franskt film forum (utav alla ställen). Konstigt nog så skrev de flesta på engelska (turligt nog för mig, för jag hade nog inte orkat att översätta allt), i vilket fall som helst.

Jag såg ett återkommande namn i tråd efter tråd, och det var det mäktiga programmet Handbrake (som i övrigt måste ha den coolaste logotypen ever, en exotisk drink med en ananas på). Det tog inte lång tid att ladda ner v0.9.6 utav Handbreak heller.

Då programmet bara är 6.6mb stort (Handbreak är dessutom kompatibelt med både Mac, Linux, Win XP och Win 7, härliga tider!). Det enda problemet (som egentligen inte är ett problem) var att Handbreak kräver windows Netframework 4.0 för att fungera, och har man inte framework 4 installerat.

Då kan man lika bra bara dra igång installation, och sätta sig ner och läsa en bok eller kolla på en film. För det tog typ 30-40min för installationen att bli klar på mitt system. Men därefter var det lätta gatan, trots att jag aldrig användt mig utav Handbreak förut, så hittade jag allt på en gång.

Jag kunde sätta igång och konventera om min DivX film till mpeg 4 (ett format som Ios och min Iphone 4 gillar desto bättre) på tre röda. Det ska dock nämnas att det tar ett bra tag (givetvis så beror det på kvalitén och filmens mb storlek) att konventera ett format till ett annat.

Det tog runt en timme för mig att konventera en divX film på 500mb till mpeg 4. Men slutresultatet vart hur bra som helst. Till och med undertexterna kom med! så är man en ägara utav Ipad eller Iphone, och sysslar mycket med film och olika film format/codecs.

Då är Handbrake eran räddare i nöden. Programmet kostar dessutom inte ett korvöre. Jag tycker dock att han/hon/de som legat bakom Handbreak förtjänar att få en slant för sitt slit. Jag fann dessvärre ingenstans som man kunde donera pengar.

Men jag får göra lite reklam för Handbreak som tack istället, i och med den här recensionen. Och mitt betyg på Handbreak blir 9/10 i betyg!




/Robin E
The Gaming Ground

Titel: Brutal Doom
Utvecklare: ID Software/Skulltag/Zdoom/The Brutal Doom team
Format: PC
Genre: FPS
Releasedatum: 2 mars 2012
Svårighetsgrad: Ultra Violence
Spenderad tid: +50timmar
Snittbetyg internationellt: ?


Gissa tre gånger varför modden/spelet heter Brutal Doom?

Jag kunde nog inte i min vildaste fantasi föreställa mig att jag skulle återvända till de gamla Doom spelen igen, inte på ett bra tag ialla fall. För det är ju bara några månader sen jag recenserade Doom Trilogy (Doom 1,2 och Final Doom).

Men det fanns en liten modd vid namn ”Brutal Doom”, som lockade mig att gör ett återbesök i helvetet, igen. Trots att det är samma banor, fiender osv i Brutal Doom, så blir Doom som ett helt nytt spel med Brutal Doom modden installerad.

Man måste nu t.ex. ladda om sina vapen (med undantag för t.ex. minigun och plasmageväret), och vara betydligt mer försiktig. För fiendernas attacker tar nu mycket mer skada, och de är betydligt smartare än tidigare också.


Om man tyckte att Cyberdemon var dryg förut. Då vill man INTE möta Brutal Doom motsvarigheten.

Visserligen tar ju ens egna vapen mer skada, och man kan ju döda sina fiender med en välplacerad headshoot. Men det hjälper föga om man är omringad utav ett gäng imps eller pinkys. För de kommer nämligen att slita en i stycken, bokstavligen.

Därför måste man även som spelare spela lite smartare, annars är spelet över på tre röda. Brutal Dooms allra starkaste kort är dock dess våldsamma och brutala innehåll. Jag har en känsla utav att de nuvarande och fd ID Software arbetarna, skulle vara väldigt smickrade och stolta över vad Brutal Doom teamet gjort med deras gamla klassiker Doom.

Det känns liksom på något sätt som om Brutal Doom lagt till det där lilla extra som man saknat hela tiden i Doom serien.

Yepp, det finns NPC soldater i Brutal Doom. Det går även att spela co-op och deathmatch också.

En annan som jag verkligen älskar med Brutal Doom, är att man nu kan utföra avrättnings attacker. Man kan stampa sönder huvudet på sina fiender, rycka loss deras huvuden, eller varför inte bara rycka ut deras inälvor?

Det går även alldeles utmärkt att skjuta av samtliga lemmar i en sann Soldier of fortune anda. Skada skjuter man sina fiender riktigt illa, så kan de till och med krypa runt på marken i plågor, eller bara skrika ut sin smärta medans de förblöder.


Pinkey (de rosa grisarna) är nu farligare än någonsin. De är smartare, snabbare och ännu dödligare.

Det är dock inte bara ens fiender som kan råka ut för det här, även en själv kan få samma trevliga behandling. En Baron of hell kan t.ex utan några som helst svårigheter, slita av en huvudet. Så det gäller som sagt var, att hålla sina fiender på avstånd.

Somliga monster har till och med fått helt nya attacker eller attackmönster. Bla så kan nu impar göra hopp attacker, pinkys kan rusha attacka en, och Cacodemoner kan göra världens jäkla glidning åt höger eller vänster, medans de bombarderar dig med syraskott (eller vad det nu ska föreställa för något).

 

The spiderdemon Is no more.

Som tur är så har det tillkommit en del vapengodis för spelarnas del också. Både i form utav helt nya vapen (som dessutom fått ett helt nytt utseende!), och vapen attacker. De flesta vapnen har nämligen en alternativ attack, och nästan alla vapen kan man zooma in med också.

Min personliga favorit är motorsågen (det är skitkul att leka motorsågsmassakern) och hagelgeväret (då den delar ut en helvetes skada på allt som den träffar). Men även de nya krut leksakerna är tämligen underhållande.

Dessvärre så måste man köra på IDKFA fusket för att få tillgång till majoriteten utav den nya vapenarsenalen. Ialla fall så är det så i v0.16 test 3 versionen utav Brutal Doom. Men trots det, så är Brutal Doom sammanfattningsvis, något utav det roligaste som jag spelat i FPS väg på år och dar.

Det råder inte heller någon tvekan om att Brutal Doom är en utav de allra bästa moddarna som gjorts.

Plus
+  Brutalt underhållande
+  Nya vapen (somliga vapen går dock ENBART att få åtkomst till via fusk i dagsläget, tyvärr)
+ Häftiga avrättnings metoder (tänk MK fatalities)
+ Fienderna är nu både smartare och dödligare än tidigare
+ Mer realistiskt, man måste ladda om sina vapen m.m.
+ Den nya metal musiken är bly tung!

Minus
- Det finns en hel del buggar att fixa till

Handling/story:  5/10
Knappt nämn värd, men det är knappast därför man spelar Doom heller.

Spelkänsla: 9 /10
Om man tyckte att spelkänslan, stämningen och allt var perfekt i vanliga Doom. Då kommer man att älska Brutal Doom desto mer.

Grafik:  9/10
Inget Far Cry 3, men det gör inget. För pixel charmen är enorm.

Ljud/Musik:  9/10
De nya metal låtarna (covers) ger nytt liv till Doom.

Kontroll:  9/10
Tangentbord+mus+freemouse look = kontroll perfektion

Livslängd: 9/10
Köper man Doom Trilogy boxen och installerar Brutal Doom. Då jäklar har man att göra framöver kan jag säga. Adderar man även co-op och Deathmatch till formeln, då är livslängden enorm.

Totalt: 9/10
Jag trodde aldrig att jag skulle säga eller skriva det här. Men Doom får kliva ner från FPS tronen, all hail Brutal Doom! Det spelar ingen roll om man spelat igenom Doom serien tusen gånger, eller om man är grafikkåt till max. Gillar man FPS, så kommer man att älska och avguda Brutal Doom. So, whos your daddy?

/Robin E
The Gaming Ground

Screwed har bara fått snittbetyget 5.2/10 via imdb.com men det är ett rätt orättvist betyg imo. För så dålig är faktiskt inte filmen.

Det är då inte många gånger som jag INTE håller med imdbs betyg. Men den här gången så får jag faktiskt säga att jag inte är överens med deras satta betyg. Jag syftar på Dave Chappelles genomslags komedi film Screwed från år 2000.

Flera kändisar medverkar i Screwed också, bla Danny DeVito och Norm Macdonald. Sure, handlingen i Screwed är väl inget vidare. Man får följa den stackars jobbslaven Willard (Norm Macdonald), som sliter som ett djur åt en rik gammal hagga (Mrs.Crock, som blivit rik på sina pajer) Men humorn är riktigt skön.

Jag tänker inte spoila filmen för alla, men jag kan ialla fall avslöja att Willard planerar en ljuvlig hämnd mot sin arbetsgivare, och hans komips Rusty (spelad utav Dave Chappelle) tänker hjälpa till. Det som följer där efter är allt annat än lyckade planer och bra idéer.

När dueon sedan vänder sig till en helt störd snubbe vid namn Grover Cleaver (Danny DeVito), för att be om en rätt så udda och helt sjuk tjänst (mot en betalning på 100,000dollar). Så spårar det hela ur ännu mer. Några utav de scenerna som nästan fick mig att pissa på mig utav skratt, innefattar de där Rusty klappar till folk med lampor (det är något ryck som han får när han är rädd), när en galen hund biter Willard, och när Grover Cleaver skjuter på en polisbil med en M60.

Imo så är Screwed än rätt så underskattad film. Sure, den är långt ifrån komedi perfektion. Men allt som får än att skratta får en stjärna i min bok. Så därför ger jag också Screwed betyget 7/10.

Så känner man för att skratta lite (om man gillar den typen utav humor som innehåller våld, sex och droger), då är Screwed filmen för er.




/Robin E
The Gaming Ground

Det där med att semestra i någon slags hillbilly miljö, det var nog ingen vidare bra ide trots allt...

Det var ett bra tag sedan sist som jag kollade på en film som verkligen gjorde mig illa till mods, eller som fick mig att känna ilska och hat. Det är svårt att tro att en film som heter "Eden Lake" skulle kunna vara något utav ond natur.

Men tro mig, Eden Lake är så långt ifrån edens lustgård som man bara kan komma. Det är nämligen en brittisk skräck/thriller film (signerad James Watkins och Kelly Reilly). Till en början förstod jag inte varför filmen fått en skräck stämpel på sig, då den såg ut och kändes som en teen kärleksfilm.

Fast det skulle komma att ändras rätt drastiskt, först efteråt så förstod jag vilket genidrag det var att ge filmen en lugn ton först. För då blir övergången till skräck så mycket tydligare och obehagligare.

I vilket fall som helst, handligen i Eden Lake kretsar kring ett ungt och kärleksfullt par (Jenny, spelade utav Kelly Reilly, och Steve, spelad utav Michael Fassbender), som bestämmer sig för at semestra vid en sjö vid namn Eden Lake.

Så man får följa med på Steve och Jennys resa till Eden Lake, men redan när de kommer till någon liten byhåla (inte så långt ifrån Eden Lake), så börjar man ana oråd (inavel om inte annat). Det som sedan följer kan nog bli för magstarkt för de som har svaga nerver.

Då det är mycket våld och annat otrevligt i Eden Lake. Då jag inte vill spoila något, så kan jag dessvärre inte avslöja mer än så. Jag kan däremot skriva följande. Jag har sett många thriller och skräckfilmer i mitt liv, men ytterst få har varit så pass gripande och obehagliga att kolla på som i fallet med Eden Lake.

Troligen så kände jag väl ett sådant pass stort adrenalinrus i min kropp, just för att Eden Lake känns mer verklig och trovärdig än allt annat som jag sett. För tragiskt nog, så skulle Eden Lake mycket väl ha kunnat vara baserad på en verklig (tragisk) berättelse.

Eller något som skulle kunna äga rum på riktigt. Därför ger jag också Eden Lake betyget 7/10, filmen hade fått ett högre betyg om inte slutet varit så B. Samt om filmen inte haft en del tabbar och ologiskt innehåll.

Hur som helst så tycker jag helt klart att ni ska se Eden Lake om ni inte gjort det förut!




/Robin E
The Gaming Ground

Titel: Doom 3
Utvecklare: ID Software
Format: PC
Genre: FPS
Releasedatum: 13 augusti 2004
Svårighetsgrad: Hard
Spenderad tid: +30timmar
Snittbetyg internationellt: 86.69% gameranknings.com


Jag undrar just vad Peta skulle säga om det här spelet ja?

Det kan då inte ha varit enkelt för John Carmack och hans ID Software att leva upp till folks förväntningar på en näst intill perfekt uppföljare till Doom 2. Det var väl också troligen därför man bestämde sig för att inte låta Doom 3 utspela sig efter händelserna i Doom 2 också.

För på så vis kunde ID på ett smart sätt kringgå fansens eventuella klagomål gällande överlappande handlings luckor m.m. En helt ny start och story så att säga. Själv började jag inte spela Doom 3 förens för bara ett par månader sedan (Doom 3 släpptes 2004 i augusti), i och med att det var så långt efter Doom 3s release.

Så hörde jag också talas om en liten modd vid namn ”Perfected doom” (som hotat upp Ids gamla tech 4 grafikmotor en hel del). I korta drag så fixar modden till så att Doom 3 får en mer modern look (vad grafik, ljud beträffar), modden lägger även till en hel del annat (bla mer realistiska vapen).

“Mr. McGee, don't make me angry. You wouldn't like me when I'm angry.”

Man får t.ex. tillgång till hagelgeväret, ett vapen som man annars inte skulle ha fått tillgång till förens I expansion Resurrection of evil. I och med att jag aldrig spelat den omoddade versionen utav Doom 3, så kan jag inte uttala mig om hur det spelet står sig idag.

Därför har jag enbart valt att fokusera mig på perfected doom versionen. Det var lite krångel att få allt att fungera ska nämnas (man måste göra en del ändringar i config filen bland annat), men när allt var up and running.

Då stängde jag in mig i mitt lilla hus, drog för persiennerna, släckte alla mina lampor och satte på mina högtalare. Stämningen och förutsättningarna var så att säga satta redan ifrån start. Jag har under flera års tid hört gnäll från Doom fansens sida att Doom 3 var något utav en besvikelse.

Så jag visste faktiskt inte riktigt vad jag skulle komma att förvänta mig.

It´s all fun and games, to someone gets hurt. Typ.

Men alla mina tvivel försvann i stort sätt i samma stund som jag fick kontroll över min karaktär (en anonym rymdsoldat utav militär rangen korpral). Efter en rätt så inlevelserikt intro, och en minst sagt skakig landning.

Så befinner jag mig nu på UACs (Union Aerospace Corporation) militärbas på mars, året är 2145, och det märks verkligen att man är på mars. Då man skymtar ett rött och dött landskap så fort som man kollar ut genom något utav mars basens observations fönster. Och hela basen är omgiven utav metal och matreal som ska stoppa den dödliga radioaktiviteten från att komma in (kort sagt, en riktigt trevlig arbetsplats med andra ord).

Handlingen är som sådan, jag har skickats till UACs bas för att ersätta personal som försvunnit spårlöst under konstiga omständigheter. När jag väl går av skytteln som jag anlände med, så har jag inga som helst vapen till mitt förfogande. Det enda jag har att tillgå är mina egna nävar och en PDA (personal digital assistan, den har koll på ens uppdrag, mail m.m.).

Jag tror jag hittat en given kandidat till nya Biggest loser.

Likt en nyfödd kattunge som precis öppnat ögonen, så kollar jag mig runt omkring, och börjar utforska min omgivning. Det finns dock inte så där värst mycket man kan göra, man kan parata med några NPC karaktärer, läsa lite datafiler och mail.

Så jag återgick till mitt egentliga uppdrag (yepp, Doom 3 är uppdrags baserat, alla uppdrag , status, m.m. går att läsa i sin PDA), att hämta utrustning, vapen och möta upp med sergeanten Thomas Kelly (som man kommer att ha radio kontakt med genom i stort sätt hela spelet).

Efter ett par medicinska undersökningar (en scanningsprocess), så får jag prata med en lageransvarig på plats. Därefter får jag Doom 3s allra första vapen (om man räknar bort sina egna nävar) pistolen, och ett välbehövligt body armor skydd.

När man sedan virat runt bland alla gångarna på basen och pratat med diverse olika arbetare, soldater och vetenskapsmän. Så förstår man rätt snart att det är något som inte står rätt till på basen.

En vis vetenskapsman (chefen för alla experiment som äger rum på basen) vid namn Malcolm Betruger har nämligen lekt gud på bygget, och nu har saker och ting börjat spåra ur rätt så hårt.

 

En helt vanlig dag på jobbet. Med undantag för alla lik i korridoren, att porten till helvetet står på vid gavel, och att jag är den enda överlevande. Men annars är allt som vanligt.

Stämningen i Doom 3 är verkligen sjukt nice. Det är nästan som i filmen Alien 2, där allt byggs upp stegvis. Man vet ju redan från start att helvetet ska braka löst (bokstavligen i Doom 3), men man har först en rätt lång lugn sektion.

Det för att man vill inväga en falsk trygghet hos sin publik. Det är samma sak i Doom 3, för allt är frid och fröjd till en början, folk skrattar, skämtar med varandra och snackar skit i fikarummen. Men allt det försvinner i samma stund som man hittar sin väg till kontrollrummet.

Där en chockad och till synes vettskrämd vetenskapsman står och darrar som ett löv. Det som inte fick hända, har nämligen hänt. Porten till helvetet står nu på vid gavel (man får senare veta att namn Malcolm Betruger och hans hantlangare, sysslat med ett X antal  experiment. Som inte UACs ledning vetat om. Därav att UAC också skickat dit en observatör ifrån ledning till Mars också ).

Folk som tidigare varit ens vänner och kollegor. Är nu antingen döda, eller levande döda, och de vill inget annat än att döda och äta dig.

Så den tidigare så trygga och välskyddade basen, har nu blivit en livsfarlig dödsfälla. Demoner, monster och zombies har nu blivit de nya invånarna på basen. Och de kommer att göra allt i sin makt för att sätta sina klor och tänder i ens kött.

Med det färskt i sinnet så upplevde jag flera gånger paranoia medans jag spelade Doom 3. Man inbillade sig liksom att något rörde sig bland skuggorna i korridorerna. Jag hoppade även till i min kontorsstol vid ett x antal tillfällen, jag upplevde även att jag fick gåshud när jag stod öga mot öga med en mekaniserad version utav pinky (den rosa grisen ifrån de tidigare Doom spelen som gillade att tugga ta stora tuggor ur spelarnas kött).

Jag kände även flera gånger att Doom 3 mycket väl skulle ha kunnat vara ett Resident Evil i rymden (fast som fps givetvis). Men i ärlighetens mening så är Doom 3 nästan läskigare på sina ställen än vad Resident Evil var och är.

Jag kan faktiskt inte riktigt förstå varför somliga avskyr Doom 3. Installerar man dessutom den nyaste versionen utav perfected doom, och spelar på den högsta upplösningen. Då slår Doom 3 det mesta inom FPS genren idag.

Så jag ser ingen som helst anledning att INTE köpa och spela Doom 3. Speciellt inte med tanke på att spelet nu finns till både Linux och mac också.

Plus
+  Skräcken är konstant närvarande
+  Grafiken är riktigt nice med Perfected Doom modden installerad
+ Klassisk Doom vapenarsenal
+ Kombon utav ondska, helvete och teknologi
+ Doomguy är lika badass som han alltid varit
+ Matthew J. Costello har gjort ett bra jobb med handlingen

Minus
- Långa laddningstider
-  Lite mer varierande miljöer kanske?

Handling/story:  8/10
För att vara ett Doom spel och en FPS titel, så är handlingen väldigt välgjord måste jag säga. Tar man sig dessutom tiden att läsa folks mail, digitala dagböcker och lyssna på inspelade ljudfiler. Då ligger Doom 3 ”nästan” på samma nivå som de första Resident Evil titlarna.

Spelkänsla:  9/10
Doom 3 slår till och med de nyaste FPS spelen vad det gäller spelkänsla, och skräcken är verkligen konstant. Faktumet är att Doom 3 slår allt jag spelat inom skräck genren.

Grafik:  9/10
Väljer man att spela på högsta upplösningen, då håller Doom 3 även mot de nyaste FPS titlarna som finns ute på marknaden idag. Kort sagt, Doom 3 är grymt snyggt! Och Adrian Carmack har levererat precis som vanligt.

Ljud/Musik:  8/10
FD Nin och Manson medlemmen Chris Vrenna har gjort ett grymt bra jobb med Doom 3 soundtracket.

Kontroll:  9/10
Finns inget att klaga på här inte, stabilt och solitt.

Livslängd: 8/10
Det finns två alternativa slut, men nästan inga hemligheter eller bonusar. Men man spelar gärna om Doom 3 igen, då Doom 3 är så jäkla kickass!

Totalt: 9/10
Av alla FPS spel som jag spelat sedan Wolfenstein 3D, så är Doom 3 nu min absoluta favorit nu mera. Det är samma underbara skräck känsla som i AVP1 (fast värre ändå faktiskt!), snygg grafik, super tight stämning, skrämmande miljöer och stimulerande vapen.

Med perfected doom modden installerad så är Doom 3 kungen utav FPS genren!

 

/Robin E
The Gaming Ground

You sexy thing. Mmm baby!

Jag lyckades gräva fram en riktig kult zombie komedi klassiker idag. Nämligen de nya zeeländska "Black Sheep" ifrån 2007. Zombies teamat har vi ju blivit matade med i flera år, men Black Sheep hade en "liten" twist. Istället för människor så var det får som vart zombies istället.

Det märks att dess skapare Jonathan King inspirerats utav Peter Jacksons Brain Dead och Bad Taste. Men det är inget dåligt, utan precis tvärtom. I Black Sheep får man följa en grupp studenter som hamnt rejält i skiten (får skiten), det har nämligen brutit ut en får-zombie epedemi på Nya Zeeland.

Och de måste kämpa emot horder utav hungriga får (människoätande får för att vara exakt). Var av ett får, ehrm, korsar sig med en människa (ni vill inte veta hur) och blir en slags får hybrid (varulv, fast får istället). Jag skulle inte påstå att Black Sheep är någon direkt läskig skräck film, även om det är en komedi skräck film.

Så består den utav 90% mörk humor. Det finns en specifik scen i filmen (den infinner sig i slutet), där ett får skiter på sig, så blir det världens jäkla gasexplosion. Min bror backade fram och tillbaks vid den scenen så många gånger, att jag nästan pissade på mig utav skratt.

Jag låg bokstavligen på golvet i skrattkramper. Har ni inte sett Black Sheep tidigare, så kan jag lugnt rekommendera er att göra det!

Black Sheep får 7/10 utav mig.





/Robin E
The Gaming Ground

Titel: Command & Conquer Generals – Zero Hour
Utvecklare: EA Pacific
Format: PC
Genre: RTS
Releasedatum: 22 september 2003
Svårighetsgrad: Hard
Spenderad tid: +20timmar
Snittbetyg internationellt: 84.26% gameranknings.com


Tåget må se harmlöst ut. Men låt er inte luras. Kommer ens enheter i dess väg, så blir det bara skrot (eller mos) kvar utav de.

Efter att jag klarat utav C&C Generals så var jag fortfarande sugen på mer, då spelet lämnade mycket övrigt att önska. Det fanns ett stort tomrum kvar att fylla ut så att säga. Därför hoppades jag på att expansionen Zero Hour skulle kunna leverera en bättre helhets känsla än vad originalet gjorde.

Även denna gången så är det de tre fraktionerna USA, Kina och GLA (Kina och Usa är dock allierade) som står för krigs tonerna. Den största märkbara skillnaden är balanseringen utav fiendernas A.i, svårighetsgraden och uppdragen (som är betydligt roligare och mer varierande än vad de tidigare var).

 

Det räcker inte med att bara ha starka marktrupper. Man måste även ha luftvärns försvar också. För ens motståndare tvekar inte en sekund med att använda sig utav luft understöd, när det så väl erbjuds.

Samt så har det tillkommit en handfull nya enheter till varje fraktion också, de är i ärlighetens mening ialla fall bra mycket mer kreativa än de övriga enheterna från originalet (jag gillar t.ex. kinas helix helikopter, som i princip är en flygande mammoth tank).

Det har även tillkommit 5 nya uppdrag per fraktion (15 totalt sätt). Så man har lite att bita i alla fall. Ett helt nytt spelläge vid namn ”Generals Challenge” har också lagts till, som inbjuder till ännu mer intensiva och svettiga Generals matcher.

Det som jag var allra mest besviken med i originalet var dess urtråkiga uppdrag, samt avsaknaden utav vettiga mellansekvenser.


Självmordsbombare är utan tvekan den mest fruktade enheten som man kan ha emot sig. De skapar panik, och en enorm skada om de når fram till sitt mål.

Uppdrags biten är ialla fall bra mycket bättre i Zero Hour. Jag fick t.ex. det stora nöjet att bombadera mina fiender med artilleri eld ifrån ett hangar fartyg, och styra stora svärmar av attack flygplan.

Mellansekvenserna är dessvärre precis lika dåliga och tråkiga som i originalet. Man orkar knappt vare sig lyssna eller bry sig alls om vad som sägs. Jag läser bara den korta sammanfattning inför uppdraget, vad som ska göras osv.

Resten ignorerar jag helt. Det finns ingen som helst underhållning eller C&C magi alls i mellansekvenserna, de fungerar såldes bara som utfyllnad.


Kärnvapen missiler är väldigt effektiva, då de rensar bort det mesta på kartan. Det gäller dock att få tillgång till den så fort som möjligt, annars är risken stor att ens fiender använder sina super vapen på en.

Det ska även nämnas att Frank Klepacki inte vara involverade i soundtracket den här gången heller. Så det är i stort sätt samma tradiga melodi slingor som i första Generals (Kinas soundtrack är dock helt klart bäst imo). Nu när jag belyst de allra sämsta sidorna hos Zero Hour, så tänker jag gå in på de bra aspekterna istället.

Först och främst så är spelkänslan mycket bättre, man har roligare när man spelar helt enkelt (oavsett vilka man valt att spela som). Det är mer spännande och nervpirrande moment och sekvenser i Zero Hour, där man verkligen känner sig pressade och kämpar emot klockan.

Man känner även en betydligt större tillfredsställelse när man väl klarat av ett uppdrag också. I och med att fienderna är bra mycket smartare nu, samt att svårighetsgraden höjts en smula.


Sprängkraften i en enda kärnvapen missil är enorm. Efter detonationen så ligger också ett tjockt radioaktivt moln över platsen där den slog ner.

Sammanfattningsvis så är Zero Hour ännu mer Generals, fast med bättre kvalité, spelkänsla och utmaning denna gången. Det är  då inte ofta som en expansion är bättre än originalet, men sådant är fallet i och med Zero Hour.

Plus
+ Mer balanserat än originalet
+ Nya enheter
+ Roligare uppdrag än de som fanns i C&C generals
+ Hangarfartyg (de är dock bara tillgängliga under ett uppdrag som USA)

Minus
- Fortfarande rätt så tråkig musik
- Inga jätte förändringar har gjorts

Handling/story:  6/10
Det är ungefär samma halv taskiga handling som i originalet. Med andra ord, inget man bryr sig så nämnvärt mycket om.

Spelkänsla:  8/10
Zero Hour är precis som originalet allra bäst i LAN eller över internet. Annars så är spelkänslan mest på topp när man får tillgång till de större leksakerna.

Grafik:  8/10
Knappt någon förbättring alls har gjorts sedan Generals. Empire Earth aktigt, skulle jag säga. Great då, helt okej nu.

Ljud/Musik  7/10
Spelets kanske allra svagaste kort. Faktumet är att jag mutade musiken helt, och lyssnade på äldre C&C låtar istället.

Kontroll:  9/10
Klanderfritt i stort sätt.

Livslängd: 7/10
Trots att det är tre olika fraktioner och 15 uppdrag totalt sätt (5 uppdrag per kampanj). Så tar det roliga slut rätt snabbt (även på hard). Omspelnings värdet är dessutom riktigt lågt.

Totalt: 7/10
Zero Hour är ingen dålig expansion (eller spel för den delen), faktumet är att expansionen är bättre än originalet. Men den lämnar en hel del övrigt att önska, då det är rätt snålt med nyheter. Men annars så är det ett givet köp om man äger originalet. C&C Generals Deluxe utgåvan går ju dessutom att köpa för en billig slant idag. Då ingår både expansionen + originalet.

/Robin E
The Gaming Ground

Titel: Command & Conquer Generals
Utvecklare: EA Pacific
Format: PC
Genre: RTS
Releasedatum: 14 februari 2003
Svårighetsgrad: Hard
Spenderad tid: +30 timmar
Snittbetyg internationellt: 84.86% gameranknings.com


Det finns tre olika spelbara fraktioner (nationer) i C&C Generals. Usa, Kina och GLA. Samtliga har sina svagheter, respektive styrkor och unika enheter.

Jag har nu klarat ut C&C Generals med samtliga fraktioner. Men på något sätt så känns det rätt så tomt efteråt, det var och är inte samma glädje och segersötma som man hade & fick uppleva efter att man klarat ut säg Red Alert t.ex.

För det första så finns det inga mellansekvenser, och knappt några avslutningsfilmer att tala om heller. Generals är dessutom relativt kort (endast 10uppdrag per fraktion, alltså 3 x 10 = 30 uppdrag totalt sätt).

Samt så är enheterna rätt så tråkiga och utav standard mått. Musiken är okej, men inte i närheten så grym som den som man finner i Westwoods egna C&C spel (Frank Klepacki ftw!).

Det finns tre olika svårighetsgrader allt välja mellan. Spelar man på svåraste, så gäller det att komma igång med basbyggandet och försvaret snabbt som tusan. Annars är man historia.

Fast trots de relativt negativa orden jag just skrivit om Generals, så är titeln INTE den sämsta i serien (Command & Conquer 4 är sämst imo). Sammanfattningsvis så känns det liksom som om EA bara varit lata och kört på en cash in på ett känt namn, då det knappt är någon kreativitet att tala om alls i Generals.

Jag är ialla fall väldigt glad för att EA inte förstörde basbyggandet. För det är en viktig del utav C&C själen. Vad det gäller resurs insamlande, så är det inte tiberium som man samlar in. Utan helt vanliga resurser helt enkelt, i form utav pengar och naturtillgångar.

På vapen arsenals och enhets fronten så är det riktigt, riktigt tunt. Noll kreativitet i stort sätt. Det mesta har vi sett flera gånger förut i tidigare C&C spel. Så det är ett standard utbud som vi har att göra med här, mer eller mindre.

Kärnvapen, Ion cannon, kemiska missiler, mammoth tanks osv. Som tur är så är de ialla fall rätt så välgjorda, så att det blir underhållande till trots.

Kärnvapen, din värsta fiende eller vän. Beroende på vilken sida du står på. Man kan dessutom bygga flera kärnvapen anläggningar. Så det går t.ex. utan problem skicka iväg, säg, 5st kärnvapen missiler på en och samma gång. Base no more, så att säga.

De ytterst få ingame filmer som existerar i C&C Generals består typ utav nyhetsinslags liknande sekvenser (tänk BBC news). Ärligt talat så imponerade de inte på mig alls. Helst så ville man skippa de helt, läsa mission briefings i text form och bara komma igång och spela.

Det kändes liksom som om EA bara tagit med filmerna för att det ska vara filmer med i spelet, samt att de fyller en funktion som utfyllnad. Tråkigt, för i t.ex. Red Alert 2 så var det ialla fall rätt roliga videos.


Under somliga banor så är man i stort sätt helt och hållet beroende utav sitt artilleri understöd. Annars är man chanslös, då förlusterna skulle bli påtok för stora utan dess hjälp.

Men om jag istället går över till de bra bitarna i C&C Generals. LAN och internet delen är tämligen underhållande, det går till och med att spela som flera personer i samma lag. Alltså att en person har hand om försvaret, anfall och resurs insamlandet.

Generals tenderar dessutom att bli rätt så intensivt och actionfyllt. Extra roligt blir det när stora slag äger rum på kartan, när explosioner, skottlossningar ekar över hela kartan, det är en riktigt mäktiga känsla måste jag säga. Det är då en enda enhet kan bli tungan på vågen, och skillnaden mellan vinst och förlust för sin fraktion.

Grafiken kanske inte imponerar så där jätte stort idag, men när C&C Generals var nytt. Så var grafiken något utav det snyggaste som kunde målas upp i ett RTS spel.

GLA (de grönfärgade enheterna i bild) är mycket för kemiska vapen. Notera  Scud missil enheterna i bild. De är EXTREMT farliga, då har en väldigt långt räckvid, och ställer till med stor skada.

Men som sagt var, kungen över C&C serien och RTS genren är fortfarande den odödliga klassikern Red Alert. Så summan av kardemumma blir följande. Generals är inte i närheten utav en så stor besvikelse som t.ex. C&C4 eller Red Alert 3. Men samtidigt så är Generals långt ifrån den bästa C&C titeln också.

Det är svårt att inte se Generals som en ”easy cash” titel. För EA ansträngde sig då inte särskilt hårt men det här spelet kan jag säga. De spelade på säkra kort, lade till bättre grafik, och sådant som vi känner igen ifrån tidigare C&C spel. Men sedan fick det vara bra.

Så emot alla odds så vart C&C Generals (trots allt) en hyfens RTS titel när allt kom till kritan. Så förvänta er inget storslaget i stil med Red Alert 1 eller Tiberian Sun. Cus It ain´t gonna happen…

Plus
+ Väldigt underhållande över LAN och internet
+ Action intensivt
+ Rätt så snyggt
+ Musiken är helt okej, trots att Frank Klepacki inte stått för tonerna denna gången
+ Massförstörelsevapen är alltid trevligt

Minus
- Inga ingame videos att hurra över
- Ingen Kane, inget nod
- Relativt tråkiga uppdrag
- Fantasilösa och allmänt tråkiga enheter

Handling/story:  6.0/10
Handlingen är så pass tråkig att man inte bryr sig om den alls.

Spelkänsla:  7.2/10
Man har som allra roligast när man spelar online eller över lan emot eller med mänskliga spelare. För single player kampanjerna är utelämnar verkligen mycket att önska.

Grafik:  8.0/10
Grymt snyggt då, helt okej nu.

Ljud/Musik  7.0/10
Stämningsfull musik, inte mer. Inget som man kommer att lägga på minnet direkt.

Kontroll:  9.0/10
I stort sätt klanderfritt.

Livslängd: 7.0 /10
3 olika fraktioner, med 10 uppdrag vadera. Beroende på svårighetsgrad, så tar det givetvis olika lång tid att klara ut allt. Men även på hard så klarar man ut C&C Generals rätt snabbt.

Totalt: 44.2/60
C&C Generals är ingen jätte besvikelse så som t.ex. Red Alert 3 och C&C 4 var och är. Men samtidigt så rör det sig inte heller om en jätte bra C&C titel heller. Man känner ingen direkt större tillfredsställelse efter att man klarat ut spelet, man känner mest ”var det här allt?” .

Generals känns på något sätt som en tunn kompremiss. Att ändå vara ett C&C spel, men samtidigt att inte ändra på för mycket saker, så att inte fansen blir upprörda. Generals är inget dåligt RTS spel, men vi har alla sett och upplevt det här minst 1000 gånger tidigare.

Så räkna inte med något revolutionerande eller nyskapande, för då kommer ni bara att bli besvikna.

 

 

/Robin E
The Gaming Ground