n1wzAdy

L4D2 - The Sacrifice - PC


Titel:
Left 4 Dead 2 – The sacrifice
Utvecklare:
Valve 
Format:
PC
Genre:
Action
Releasedatum:
5 oktober 2010
Svårighetsgrad:
Advanced
Spenderad tid:
+10timmar
Snitt betyg internationellt:
70% gamerankings.com


Francis och gängets mardrömmar fortsätter i The Sacrifice. Och någon i gänget måste offra sig för dom andras överlevnad.


Så har man kommit till slutstationen. Man kan inte längre fly ifrån sitt öde, en utav överlevarna måste dö när kampanjen når mot sitt slut. Och det vet var och en utav spelarna om också.  Så valet att välja ut vem i gruppen som ska offra sig mot slutet gör helt klart spelupplevelsen mer intressant också.

Man börjar vid en hamn i första uppdraget utav tre. Efter att ha klivit ut ifrån ett tåg så är det första man får skåda ett landskap i totalt kaos. Så för än själv och överlevarna är det bara ännu en dag på jobbet.


Tempot är lika högt som vanligt. Det gäller att alla i laget är med på noterna , sköter sin bit och är med i matchen. Annars är blir det game over fortare än kvickt…


Denna gången är det dock i en hamn milö som man kommer att härja omkring i. Och dom infekterade ger än verkligen inga möjligheter till att andas ut. Trots att vi var tre stycken mänskliga spelare (och bara spelade på advanced) så var det ändå precis på hårstrået att man klarade sig igenom varje bana.

Tempot är verkligen sjukt högt och uppskruvat. Och valet av vapen är helt klart avgörande inför varje ny bana. Om inte annat så är det viktigt att varje person i teamet har en typ av vapen för olika slags situationer.



Man vet aldrig när man kan få nytta utav en propantub. Så jag brukar ta för vana att alltid ta upp en sådan (eller bensindunk, gasoltub) om jag får syn på någon.


På vapen fronten så har inget nytt hänt (så vitt jag märkt ialla fall) och ärligt talat så finns det knappt några andra nyheter att prata om alls i the Sacrifice. Vilket är riktigt, riktigt tråkigt. Vet inte om det tyder på att Valve blivit lata eller att de inte vill slösa bort för mycket godis på gratis expansioner.

Och A.In är fortfarande inte mycket att hurra över. Botarna kan fortfarande inte använda sig utav något kastvapen och de har en stor tendens att klanta till det big time för både sig själva och övriga teamet. Vilket skapar en hel del irritation inom gruppen.


Inte äns stängslena och vattnet håller dom infekterade borta. Man får vara på spänn precis hela tiden! Att skjuta på allt som rör sig är en överlevnadsregel i L4D2.


Vad det gäller själva spelmekaniken, konceptet och miljöerna. Så är det inga större förändringar som gjorts. Det är samma grundregler som tidigare i serien. Jag är även lite besviken över själva miljön och strukturen på banorna.

Det är inget som imponerar direkt, och det är inget som överaskar än heller. Det är bara att fortsätta framåt och undvika vågorna av infekterade eller kötta sig igenom de, vilket som.  Det hade inte varit helt fel med några överraskningar ialla fall.

Typ en ny boss, fiende eller vad som helst.


Är det lugnt på tok för länge så är det ett tecken på att snart så kommer helvetet att braka lös på allvar.

Så helhets intrycket utav The Sacrifice är följande. Gratis är gott, yesbox. Men räkna inte med något nytt under solen. För då kommer du bara att bli besviken. Men som en gratis expansion så får spelet helt klart godkänt från mig.

Plus
+ En helt ny kampanj med 3 nya uppdrag
+ En spännande upplösning
+ Francis ”Jag hatar” allt citat
+ Gratis

Minus
-
Lite nya vapen hade inte varit fel
-
A.In är fortfarande helt efterbliven
-
Väldigt svagt med nyheter

Handling/story: 7.0/10
Ungefär lika tunn som all story i L4D serien. Överlev, döda allt som försöker döda dig och ta dig till skyddsrummet.

Spelkänsla:  8.0/10
Det är en mäktig känsla att mata på en tank med en M60 eller att rädda en vän från en smoker i stridens heta. Men avsaknaden utav nyheter gör sig påmint genom hela den nya kampanjen

Grafik:  8.5/10
Samma grafikmotor som tidigare, så imponeringsfaktorn har sjunkit en del sedan sist.

Ljud/Musik 7.0/10
En axelryckning max, no more no less.

Kontroll: 9.0/10
Lika stabil som den alltid varit

Livslängd: 6.2/10
En ytterst kort kampanj måste sägas.  Och omspelningsvärdet är inte så där jätte högt heller. Finns roligare banor och kampanjer att välja mellan.

Totalt: 45.7/60
Sure, the sacrifice må vara gratis. Men i ärlighetens namn så har kvalitén sjunkit rejält sedan The Passing. Den nya kampanjen tar slut lika snabbt som den börjat, och det är lövtunt med nya nyheter och vapen. Så för min del var The Sacrifice lite utav en besvikelse. Jag hade hoppats på mer från Valves sida helt enkelt.

Lite nya fiender eller vapen hade ju inte varit helt fel…

/Robin

Gaming Ground Sverige

Toy story 3 - Film


Title: Toy Story 3
Genre:
Animerat/humor/äventyr
Releasedatum:
27 augusti 2010
Speltid:
108 minuter
Åldersmärkning:
7år
Format:
DVD
Stjärnor:
Tom Hanks, Tim Allen, Michael Keaton
Producent:
Darla K. Anderson
Regissör:
Lee Unkrich
Snittbetyg internationellt: 8.8
/10 Imdb.com



Man får återse hela gänget från Toy Story 2 i del 3.


Det har varit slut lekt för Woody, Buzz och deras vänner sedan länge nu. Dom samlar nu mera bara damm i Andys leksaks kista. När filmen startar så har Andy vuxit till sig och ska snart börja på gymnasiet.

Så för Andys del handlar inte vardagarna längre om att leka med leksaker, utan mer om tjejer, fester och studielivet. Men det hindrar inte Woody och hans vänner ifrån att göra ett sista tappert försök för att övertyga Andy om att han fortfarande vill leka med dom.


Allt som är mjukt, rosa och gulligt. Är inte alltid snällt och trevligt.


Dessvärre så funkar inte planen och alla minnen ifrån hur det brukar vara mellan leksakerna och Andy var inget annat än ett minne blott. Den så förut glada gruppen har nu bara ledsna minner. Och saken vart inget bättre utav att det vart ett lite missförstånd mellan Andy och hans mor, gällande hur vida leksakerna han inte ville ha med sig till gymnasiet skulle hamna på vinden eller ej.

Början utav filmen är glad och munter. Där får man se en tågjakts scen där Woody försöker att rädda sina vänner från den onda grisen. Allt det där handlar givetvis om Anyds fantasi när han leker med sina leksaker.

Men där tar också munterheten slut och byts ut mot något mindre gladlystet.


Andy har vuxit upp och det börjar bli dags att börja på gymnasiet. Många tuffa val väntar på Andy.


Det har blivit ett mycket vuxnare, allvarliga och mörkare tema i Toy Story 3 än mot dom tidigare filmerna. Även om det då och då skiner fram en staka glada scener och skämt. Men största delen utav filmen är rätt mörk.

När gänget väl hamnar på ett dagis (efter mycket och men) så börjar saker och ting spåra ur på allvar. Men utan att spoila något så kan jag säga så här, AC/DC låten jailbreak hade passat rätt bra som bakgrunds musik till flera utav filmens scener.

Precis som i de tidigare filmerna så levererar Tom Hanks (Woody) och Tim Allen (Buzz) hög kvalité röster och Pixar har lyckats igen med sina fantastiska animationer i filmen.


Bara för att det står ”sunny” så behöver det inte nödvändigtvis betyda att det är något som är soligt och trevligt.


Jag vill inte låta blödig men jag fick dåligt samvete vid flera utav filmens scener över att jag kastat bort, sålt eller haft sönder leksaker under min uppväxt. Så ja, Toy Story 3 är en film för både små som stora, och den påverkar alla som barnasinnet i behåll.

Sen kan man väl inte riktigt låta bli att känna med somliga utav dom mindre tursamma leksakerna heller. Då dom har ett mörkt förflutet. I sin helhet så är del III utav Toy Story den bästa delen i serien så här långt. Inte missa!

Plus

+
Klockrena röstskådespelare
+
Grymt snygga animationer
+
Ondskefulla leksaker
+
Skön humor


Minus
-
Inte fullt lika rolig som del 2 när det gäller skämten

Story/Handling 7.5/10
För att vara en barnfilm så är den rätt så djup och avancerad faktist. Jag menar, prisonbreak, attack planer osv.

Ljud/musik 6.8/10
Knappast filmens starka sida precis. Men vem bryr sig egentligen?

Karaktärer/ Skådespeleri 8.4/10
Lär inte göra någon besviken. Woody, Buzz & vänner levererar precis som dom gjort tidigare.

Humor 8.0/10

Flygande gris skepp och galna apor funkar för mig.

Dialoger
8.0/10
Odödliga kommentarer på sina håll och charmiga konversationer.

Kreativitet/originalitet 8.0/10
Mördar apor, en gigantisk flygande gris och Splinter cell mixat med prisonbreak

Totalt 8.0/10
Toy Story 3 är så här långt den mest mörka och allvarliga delen i serien. Så dom mindre barnen bör nog kanske inte kolla på den senaste Toy Story filmen. Men annars håller del 3 lika hög klass som dom tidigare filmerna. Det enda jag saknar är att det hade varit lite mer och bättre skämt.

 


/Robin
Gaming Ground Sverige

samsung 2233rz - Skärm


Den bästa datorskärmen jag någonsin ägt och testat.

Jag fick lov att skaffa en ny skärm lite snabbare än beräknat då min gamla Samsung 931BF bara dog en morgon. Den vill helt enkelt inte gå igång längre. Så jag fick bege mig ut i skräm djungeln för att finna en ny skärm. Då jag spelar mycket spel, gillar film och pysslar en hel del med grafik.

Så hade jag rätt så hög krav på min nya skärm. Efter att ha läst igenom flera recensioner på flertalet olika skärmar och läst igenom (gud vet hur många) forumtrådar. Så kom jag fram till att Samsungs 2233RZ var skärmen för mig. Jag slog till medans det var en rea på just den skärmen, så jag fick den till ett riktigt bra pris.

Nu har jag använt  mig utav 2233RZ i över nästan två veckor. Till allt ifrån grafikjobb, spel av de olika slag och filmer i mängder. Så nu kan jag sammanfatta min helhetsbild utav produkten.

När jag väl packat upp skärmen, så lade jag direkt märke till att det var ett riktigt monster. Hela 22”, jag har aldrig äns haft en sådan stor skärm förut. Trots att den var så stor, så vägde den knappt något alls (runt 5kg).

 


Det finns en anledning till att Samsung är topprankade inom tv och datorskärms branschen.

Och jag gillar verkligen att man kan ändra skärmensläge (rotera). Det ger mer frihet för användaren helt klart. Skärmens knapp panel är väldigt användarvänlig och lätt överskådlig, ett barn skulle utan några större svårigheter kunna hantera knapparna och få fram det önskade resultatet han/hon söker.


Själv bildkvalitén är riktigt, riktigt bra. Och det gäller för samtliga användningsområden som rör en skärm. Jag har dock inte haft någon möjlighet att testa 3D effekterna, då man måste ha ett par 3D glassögon (som typ kostar över 1000kr).

Och med ett 120Mhz stöd och 3ms responstid, så flyter allt på som rinnande vatten i kranen på skärmen. Max upplösningen är 1680 X 1050. Så jag tror inte att någon kommer att bli besviken på den fronten.

Är man en Gamer så är 2233RZ ett het alternativ utan tvekan.

Plus
+ 3D stöd
+ 120hz
+ Justerbar skärm
+ Snygg design
+ 2års garanti

Minus
- Strömsladden som följde med till skärmen var ganska så kort
-  Priset kommer nog att avtända en del. Priset ligger på mellan 2500-3000kr
- Stöder bara DVI

Total betyg:
9/10
2233RZ må vara en ganska relativt dyr skärm. Men jag anser ändå att fördelarna och kvalitén som den levererar väger upp priset och de få brister som finns. Man får en väldigt bra gamer skärm för pengarna.




/Robin
Gaming Ground Sverige

Corsair TX 650W PSU - Hårdvara


650W utav raw power. Nämde jag att man får en lyxig tygpåse på köpet?

Eftersom min gamla seasonic 450W inte längre höll, så fick jag lov att avlösa den efter 3års trogen tjänst. Och lämna rum till Corsairs TX650W model. Det där med att välja nätagg verkar en del människor inte ta på så stort allvar.

Alltså att det skulle vara en del i datorn som inte har någon större nämnvärd betydelse. Men det är  ganska så fel att resonera så. Förutom det mest uppenbara att den förser datorn med ström. Så varierar det ju extremt mycket mellan olika tillverkare och modeller vad det gäller kvalité .

Och med kvalité så menar jag att grejerna inte går sönder efter ett par månader, att kablarna är bra, inga strömfel osv och att man verkligen får ut den watten som utlovats.

Jag har haft att göra med flera olika märken genom åren. Men mina två senaste nätagg har varit från Seasonic och Coolermaster, och jag kan ärligt säga att det är en STOR skillnad mellan dom tidigare aggen jag haft och TX650W.

T.ex så är är alla kablarna långa och dom har skyddande tygnät kring sig. Folk har klagat på att TX650 låter mycket, men som vanligt så har det att göra med, i jämnförelse med vad? . För min del så vart datorn tystare efter att jag byte till TX650.

Den 120mm fläkten hörs knappt anser jag (Den är btw dubbelkullagrad). Kort sagt så är det en väldigt högkvalité som man får för sina pengar om man skaffar en TX650.

Plus
+ Liten,  tyst och en effektiv 120mm fläkt
+ Långa kablar
+ Stabil
+ Lyxig förpackning
+ Lång garantitid (5år)

Minus
- Priset kan uppfattas som högt för en del (varierar från 900-1500kr)

Total betyg:
9/10
Grymt nöjd med mitt köp som sagt. Ångrar inte en sekund att jag skaffade corsairs TX650. Kvalité och valuta för pengarna helt klart.




/Robin
Gaming Ground Sverige

Daniel Tidwell – Versus Video Games Musik


Titel:
Daniel Tidwell – Versus Video Games
Genre:
Metal
Komponerat av:
Daniel Tidwell
Arrangerat av:

Daniel Tidwell
Publicerat av:
Daniel Tidwell
Release Typ:
Official Release
Album Info:
1 CD - 14 musikspår
Release datum:
2010 mars
Total speltid:
41.12min

Så fick man äntligen hem Daniel Tidwells skiva ”Versus Video games”.  Fick även en snygg t-shirt på köpet, så den bärs med stor Gamer stolthet i hjärtat. So far, so good. Jag har skrivit om Daniel tidigare, men nu ska jag alltså recensera hans senaste platta.

Kollar man på tracklistan så ser det rätt så bra ut. Fast jag tycker ändå att det fattas en del låtar som borde ha varit med på en annars lysande skiva (Inget Metroid eller Double Dragon, wtf dude!).

 


Så här upplyftande glad blir man utav att lyssna på Vs video games.

Soundet från första till sista låten är metal rätt igenom (med få undantag), det som jag anser varierar från låt till låt är ljudkvalitén. Och en del låtar (t.ex Those who fight och Battle) känns allmänt oinspererande.

Men allt som allt så är Versus Video Games en fin samlingsplatta med några utav dom mest välkända och omtyckta spellåtarna i världen. En intressant fotnot är att Daniel spelat på samtliga utav skivans instrument själv, och spelat in allt. En annan sak som jag tycker är värt att nämna är att skivans coverart och allt är sjukt snyggt gjort.

Så för lite drygt 20dollar så får du en fin julklapp åt dig själv eller en vän. Och slutbetyget blir 8/10. So buy It or die!

 


You can´t kill rock n roll and Metal. It lives on forever and ever, to the end of time!


Betyg låt för låt

1. Very Bloody Tears (Castlevania II: Simon's Quest) 9/10
En av de bästa cover låtarna på en utav dom bästa Castlevania låtarna ever!

2. The Winds of 600 AD (Chrono Trigger)  8/10
Jag har alltid tyckt om den här låten. Och Daniels metal version är riktigt, riktigt bra.

3. Ken's Heavy Hadouken (Street Fighter II) 8/10
Feel the power of ken´s hadouken!

4. Doctor Wily Created Rock n' Roll (Mega Man II) 9/10
Många har gjort en cover på den här låten. Men jag vet e tusan om inte Daniels version ändå är the best of the best.

5. The Moon (DuckTales) 7/10
Inte den bästa versionen som finns där ute. Men en utav de bästa. Det finns en remix låt på tuben (vars namn jag glömt) som äger sönder allt.

6. Welcome to the Contra Jungle (Contra) 8/10
Endast Vertex guy´s version är bättre och tyngre.

7. Kong's Donkey Ditty (Donkey Kong Country) 8/10
Aukustiska gitarer och bongo trummor slår aldrig fel. Och så metal yxa på det, exellente!

8. Those Who Fight (Final Fantasy VII) 7/10
En riffig början som sedan utvecklas till något tråkigt för att sedan bli riffigt igen.

9.
Battle (Final Fantasy VI) 7/10
Inte fullt lika tråkig som ”Those who fight”, men nästan. Känns oinspererat.

10. The Dark Messenger of Destruction (Final Fantasy IX) 8/10
Djävulshorn och headbaninging.

11. Korobeiniki (Tetris) 8/10
Man kan inte hata tetris melodin, så enkelt är det. Och den här covern svänger.

12. Green Hills and Blue Blurs (Sonic The Hedgehog) 7/10
Inte fullt lika bra som Megadrivers version dessvärre. Men den är fortfarande bra.

13. Over the World of Hyrule (The Legend of Zelda) 8/10
En svag början som förvandlas till något mäktigt och vackert.

14. Super Duper Mario (Super Mario Bros.) 7/10
Troligen den mest välkända spelmusik slingan i världshistorien. Utförd på ett näst in till perfekt sätt, till punkt och prickar. Inga överraskningar dock.




/Robin
Gaming Ground Sverige

Joe & Mac - Snes


Titel: Joe & Mac – Cave ninjas
Utvecklare: Data East
Format: Snes
Genre:
Action
Releasedatum: 31 december 1991
Svårighetsgrad:
Normal
Spenderad tid: + 7timmar
Snittbetyg internationellt:
????


Är ingen direkt större skillnad mellan Joe & Mac (lite som i Double Dragon) förutom till utseendet.


Så har man begett sig långt tillbaks i tiden, en tid där dinosaurierna var härskare över våran jord.  De bägge grottmännen Joe & Mac (spelets hjältar) kommer att få slåss emot både dinosaurie, onda grottmän och monster under sitt äventyr.

Allt har en ädel orsak dock, att rädda tjejer från monstrens käftar.  Joe & Mac är något så udda som ett beat em up spel som äger rum under självaste kritatiden (givetvis så stämmer inte tidsåldern osv överens med verkligheten, men men).


Rent grafiskt så är Joe & Mac rätt imponerande. En helt klart lyckad arkad konvertering.

Man får välja om man ska spela själv eller ihop med någon annan. Jag valde att spela själv då jag inte hade någon i närheten när jag spelade igenom Joe & Mac. Det första man kommer att mötas utav när spelet drar igång är en världskarta (precis som i Super Mario World t.ex).

Spelvärlden är dock inte stor precis
, det man ser är det man kommer att få uppleva. Om jag säger så. Vid slutet av varje bana så väntar en boss.  Varje bana går att köra om hur många gånger som helst efter att man klarat dom(samma sak med bossarna).


Bossarna är utan tvekan spelets höjdpunkt. De är stora, aggressiva och väldigt sugna på att äta upp dig.


Saken är bara den att man inte har någon som helst anledning att spela om somliga banor. Så vida dom inte innehåller några extragubbar eller liknande. Så speltiden i Joe & Mac är väldigt minimal. Och ärligt talat fattade jag aldrig det där med skelettnycklarna heller.

Man finner inte många sådana och de går till speciella bonusrum. Jag hittade bara en enda skelettnyckel i hela spelet, och det finns säkert minst 3-4st bonusrum.

Så jag vet inte om det antingen bara finns en nyckel eller om det finns flera stycken. Men att samla på sig extragubbar lär man göra. Finns bara ett sådant ställe i hela spelet också (vad jag vet).

 


Vapenutbudet är inte så där jätte brett och stort. Men dom fyller sin kvot helt klart. Hjulen är typ spelets bästa vapen.

Eftersom det finns gott om dödsfällor i spelet, och dör man för många gånger så får man snällt spela om hela banan ifrån början. Precis som i dom flesta plattforms spelen så finns det banor och spelmoment som är mer överjävliga än andra.

Vill minnas ett specifikt moment där man ska hoppa på en massa pelare och undvika att ramla ner. Allt medans en massa mini ödlor (dinosaurier?) och grottmänniskor jagar än. Ett enda feltramp eller missbedömning i timingen, och man är död.

 


Som i vanlig sann plattform manér så är vatten, eld och stup lika med döden.

Man har som tur e olika slags vapen som man kan välja mellan. Man kan dessutom när som helst bläddra mellan dom vapen man plockat på sig. För somliga vapen funkar bättre på visa banor och bossar. Så det gäller att ta fram rätt vapen vid rätt tillfälle.

Så vida man inte vill göra det svårare för sig än nödvändigt vill säga. Man börjar med en fjuttig träklubba för att sen avancera upp till rullande stenhjul.  Något som nästan sätter mer krokben för än fienderna och bossarna, är dock spelkontrollerna.

Vart mycket #¤**! För min del. Joe & Mac är inte riktigt så mäktigt som jag minns det, men ändå inte så dåligt att det inte är värt att pröva på. Uppföljaren är dock bättre i min mening.


Plus

+  Bossarna
+  Tvåspelar läget
+  Dinosaurier som säger ”Damn!”
+  Rätt snygg grafik för att vara 91


Minus
-
Halv sega kontroller som inte riktigt gör som man vill
-
Kort och inte särskilt svårt
- Inte något stort omspelningsvärde

Handling/story: 6.0 /10
Ehrm…spöa på stora monster, rädda stenålders brudar och samla på sig extra gubbar och poäng. That´s about It.

Spelkänsla:  7.4/10

Joe & Mac är helt klart roligast när man spelar två stycken samtidigt. Spelar man själv så tappar spelet en hel del i spelglädje, och kontrollerna kommer nog att reta upp en del spelare då dom ej är precisa. Sedan så är det inga större variationer i spelet heller.

Grafik:  8.3/10
Helt klart över godkänt för att vara 1991. Sköna animationer, fina bakgrunder och miljöer att vistas i.

Ljud/Musik 6.2/10
Musiken är riktigt, riktigt uselt utförd. Det är lite bongo trummor och så lopp/repeat på det. Inget man kommer att ha på ipoden precis.

Kontroll:  7.6/10
Just hopp bitarna är grymt frusterande . Får mig att tänka tillbaks på Castlevania 2. Så pass illa är det.

Livslängd: 6.2/10
Omspelningsvärdet är mer eller mindre noll. Eftersom det inte finns något bonus matrieal och det är exakt samma sak om och om igen.

Totalt: 41,7/60

Jag minns så väl när jag och en barndomskompis fick chansen att låna Joe&Mac via en gemensam kompis. Det fanns inte så många spel som äns påminde om Joe & Mac, sen att man dessutom kunde spela två stycken samtidigt också. Fast tidenstand har inte varit snäll mot spelet.

Det som man då tyckte var riktigt, riktigt coolt är idag inte fullt lika så bra. Men Joe & Mac är ändå värt att spela igenom minst en gång ialla fall.

/Robin
Gaming Ground Sverige

bloglovin
We need your support! (why?)
TGG 2.0 webvoter-poll
What should we do more of on TGG 2.0?
Anime and Manga
Movies
Hardware and software
Interviews
Gaming videos
Reviews
Contests
gg_banner


overklockedremix


childs_play


eks kristaller
This space Is for sell!
feedback
cookies
tgg v2 logo
v1.7 ©2012-2013 *the gaming ground* allrights reserved
Privacy Policy